Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheele. Af Severin Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
lägsna lärdom motsvarades af Scheeles
skarpsinne såsom experimentator; de båda
»voro i behof af och danade för hvarandra,
och det blifver i anledning däraf
oneke-ligt, att Scheeles minne utan Bergmans
biträde svårligen uppnått det beröm,
hvartill det nu har så stor rätt, och att
Bergman utan Scheele icke hunnit fullborda
alla de undersökningar, som nu blifvit
gjorda» (Sjöstén.) Vistelsen i Upsala var
således ägnad att utveckla Scheeles snille
som experimentell forskare. Också se
vi honom under dessa år, trots de
myckna göromål, som tjänsten i
apoteket medförde, slag i slag offentliggöra
den ena storartade upptäckten efter den
andra. Redan 1770 framställde han ur
flusspat fluorvätesyran, hvars
märkvärdiga egenskap att etsa glas och framför
allt att vara en dittills okänd, stark
mineralsyra väckte det största uppseende i
den lärda världen och föranledde en
långvarig polemik om »den svenska syran»,
såsom den i utländska tidskrifter
benämndes, en polemik, ur hvilken Scheele
afgick med segern. Några år senare (1774)
inlämnade han till Vetenskapsakademien
sina »rön om brunsten eller magnesia
nigra och dess egenskaper», en
undersökning, som påbörjades på förslag af
Bergman för att utreda det sedan
gammalt kända och vid glas-fabrikation
använda mineralet brunstens kemiska natur,
men som i Scheeles händer utvecklades
därhän, att dess resultat med skäl kunna
sägas bilda epok i kemiens historia.
Genom på mångfaldigt sätt varierade
försök visade Scheele, att brunstenen har en
»häftig dragningskraft till flogiston»,1 d.
v. s. är ett kraftigt oxidationsmedel,
för att begagna en nyare tids
uttryckssätt, men att den på samma gång för-
1 Enligt Stahls ännu på Scheeles tid allmänt
antagna teori var »flogiston» = det brännbaras
princip, ett hypotetiskt ämne, som vid förbränningen
bortgick i form af ljus och värme. Vätgasen ansågs
bestå af tämligen rent »flogiston». — Termen
»de-flogisticerad» motsvarade alltså ungefär detsamma,
som vi nu benämna »oxiderad».
håller sig som en »metallkalk», dock hade
Scheele ej själf tillgång till en sådan
»Höllenfeuer», som erfordrades för att
där-utur framställa metallen; detta problem
löstes af Gahn, som lyckades att ur
brunsten reducera den af Scheele förutsagda
metallen, som först fick namnet
magnesium men numera kallas mangan.
Genom inverkan af brunsten på saltsyra
erhöll Scheele en egendomligt luktande,
andedräktsorganen starkt angripande,
blekande och frätande gas, som han
uppfattade såsom »deflogisticerad» saltsyra.
Det var kloren, han därvid upptäckte,
och få äro de enkla ämnen, hvilka för
den kemiska vetenskapens utveckling haft
en sådan genomgripande betydelse som
klor, alldeles oafsedt dess praktiska värde
ur teknisk, hygienisk m. fl. synpunkter.
Den af Scheele undersökta brunstenen
var förorenad af främmande
inblandningar, och i dessa upptäckte han en
ny jordart, som sedermera af Gahn
befanns utgöra basen i mineralet tungspat
och därför af Bergman fick namnet
tungjord (terra ponderosa); numera kallas den
1baryt, och dess salter äro oumbärliga
reagens vid kemiska arbeten. Genom
inverkan af brunsten och saltsyra på hvit
arsenik framställde Scheele (1775) den
förut nästan okända arseniksyran och
undersökte grundligt dess föreningar; af
arseniksyra och zink erhöll han äfven den
ytterst giftiga gas, som vi numera känna
såsom arsenikväte.
Utom dessa stora arbeten medhann
Scheele under sin vistelse i Upsala äfven
åtskilligt annat: han påfann ett nytt och
mera lönande sätt att framställa
benzoe-syran (då för tiden kallad »benzoe-salt»),
han fann vidare i askan af brändt
hjorthorn en »animalisk jord», innehållande
kalk i förening med ett ämne, hvars natur
han ej fick klar för sig men som Gahn
visade vara fosforsyra, hvarefter Scheele
framställde fosfor ur ben efter i
hufvudsak samma metod, som än i dag
användes för tillverkningen af detta så viktiga
ämne. Dessutom mäste Scheele äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
