Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scheele. Af Severin Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 534 —
Upsala (och delvis äfven dessförinnan)
hafva undangjort en hel del experiment,
tillhörande de omfattande arbeten, han
kort därefter (i början af sin vistelse
i Köping) sammanskref och
offentliggjorde, i ali synnerhet det berömda
verket »Om luft och eld». Och allt detta
under det han skötte en maktpåliggande
och arbetskräfvande tjänst och dessutom
ofta utförde laborationer åt andra!
Härtill fordras i sanning lika utomordentlig
begåfning och genomträngande skarpsinne
som ovanlig arbetsförmåga. Det berättas,
att Scheele skall hafva sagt, att hans
vanliga skyldigheter blott för honom
varit en lek och att hans egentliga
bekymmer bestått i att söka förklaringen
till sina mångfaldiga försök, ett sökande,
som förskaffat honom många sömnlösa
nätter. Och dock hafva dessa
förklaringar, genom hvilka Scheele sträfvade
att inpassa sina rön i ett föråldradt
system, åt hvilket just dessa hans rön gåfvo
dödsstöten, numera endast historiskt
intresse, medan däremot de talrika fakta,
hvarmed han riktat vetenskapen, i alla
tider skola utgöra hörnstenar i dess
grundvalar.
Scheeles verksamhet hade redan nu
gjort hans namn vida berömdt i den
vetenskapliga världen, och den 4 maj 1775
invaldes han 1 Vetenskapsakademien, en
oerhörd utmärkelse för en oexaminerad
farmaceut. Det var för öfrigt den enda,
som under lifstiden kom Scheele till del
från hans fädernesland. I förhoppning
om bättre utkomst och i sammanhang
därmed mera frihet att fullfölja sina egna
vetenskapliga arbeten, beslöt Scheele att
söka få såsom provisor förestå ett ledigt
apotek, för att möjligen framdeles kunna
blifva dess ägare. Tillfälle därtill yppades
1775, dä apotekaren Heinrich Paschen
Pohl i Köping aflidit och hans änka, Sara
Margareta Sonneman, önskade erhålla en
provisor för sitt apotek. Scheele anmälde
sig, och det är betecknande för det
anseende, hans vetenskapliga verksamhet
sedan nu förskaffat honom, att collegium
medicum »med allt nöje» beviljade honom
tillstånd att, fastän oexaminerad, förestå
apoteket och lät med examen anstå till
lägligare tid. På hösten 1775
öfverflyttade Scheele till det lilla samhälle, hvars
namn genom honom blifvit odödliggjordt
i vetenskapernas historia. Hans
lefnadsförhållanden där voro fortfarande de mest
anspråkslösa. Han bodde på
gästgifvar-gården, skötte det af förra ägaren
nyanlagda men i »skuld och lägervall»
varande apoteket ensam eller med hjälp af
en enda lärling, och hans laboratorium
»igenfinnes långt ut pä gården uti en
mest förfallen bod, till hälften afplankad
för åkedon och åkerredskap, med några
ugnar och söndriga fönster». Scheele
föresatte sig nu att hjälpa upp
apoteksaffären ur det dåliga skick, hvari den vid
hans ankomst till Köping befann sig, och
synes på ganska kort tid hafva lyckats
häruti. Måhända i följd häraf uppträdde
redan efter ett halft år spekulanter på
apoteket och dess privilegier. Scheele
synes hafva varit mycket nedstämd
härför, då han i saknad af penningar ej själf
kunde tänka på att köpa apoteket. I
mars 1776 skrifver han till J. G. Gahn:
»Ich habe noch keinen Ausschlag wegen
dieser Apotheke erhalten und werde
ge-wiss von Köping Abschied nehmenmüssen»,
— Men äfven under denna brydsamma
och mödofulla period af sitt lif lät Scheele
sig ingalunda dragas från sin stora
kärlek, den vetenskapliga forskningen. Det
var tvärt om redan den första tiden af
vistelsen i Köping, som han sammanskref
sitt förnämsta arbete, den berömda boken
»Om luft och eld» (Chemische Abhandlung
von der Luft und dem Feuer). Redan i
slutet af är 1775 hade han det tyska
manuskriptet härtill färdigt, men tryckningen
(som försiggick i Leipzig) fördröjdes, dels
därigenom att Bergman ville eftergöra
de viktigaste försöken, men framför allt
i följd af försumlighet hos bokhandlaren
Swederus, som ej förstod arbetets värde
och drog ut på tiden med dess
publicerande, som ägde rum först 1777. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
