Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Dödens blommor. Af Verner von Heidenstam. Ramarne tecknade af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon skär ett tänkespråk ibland
på armens breda ringar,
och trappvis höjs ur moln i brand
en skog af hvita vingar.
De sälla springa från sin bänk,
de bringa henne hyllning.
Från lyfta skålar regna stänk
på lyrornas förgyllning.
Det fins ej namn af klang och smek,
som de ej henne bjuda.
Det fins ej ord till strängalek,
som ej för henne ljuda.
Men lömskt i mjugg bland stoj och sång
ett löje följer borden,
så ofta Döden går sin gång
till den förgätna jorden.
Han går ej främst att göra väl
åt lytta och åt sjuka.
För honom är hvar menskosjäl
ett blomster i en kruka.
Han sofrar tyst. Han gör sitt val.
Han går i sol som dimma
och bryter många tusental
på mindre än en timma.
De själar, som ej mött hvarann
men måste skilda famla,
fast samma färg i båda brann,
hans tunna fingrar samla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
