Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En julbild från Rom. Af C. Bildt. Med 5 bilder efter fotografier af författaren och en teckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
C. BILDT.
nom eller någon annan kejsare, och
byggde bredvid Apollos tempel, på den
plats, öfver hvilken himmelen öppnat
sig, ett altare till Kristusbarnet. Det
kallades ara coeli, himmelens altare, och
däromkring upprestes sedan kyrkan
Araceli af de förste kristne kejsarne.
»Här står ju altaret, och inskrift har
det också och till och med en basrelief
om händelsen», säger Fra Eugenio stolt.
»Den är litet utplånad, förstås, men
med litet besvär kan allting urskiljas.
Det måtte väl vara bevis tillräckligt!
— Men de lärde herrarne här midt
emot» — och fra Eugenio pekar med
en åtbörd, som ej tyder på högaktning,
åt det håll där tyska arkeologiska
institutet ligger — »de veta naturligtvis
bättre hvad som hände på kejsar
Octa-viani och kejsar Constantini tid, än
dennes moder S. Helena. Det var ändå
hon, som uppreste altaret, som de
hedniske kejsarne slagit ikull, och här
hvilar hon nu själf», fortsätter han och
låter med eftertryck damborsten vandra
bland alla grannlåterna i det lilla
kapell, som bär S. Helenas namn.
Lärde herrar kan nu Fra Eugenio
inte tåla. Han betraktade mig länge
med misstroende, men så småningom
begrep han, att jag icke var någon
lärd, och att jag bara brukade komma
för den där blonda unga damens skull,
som satt här och målade och som
alltid var så snäll mot Padre Pio.
Sedan dess blefvo vi goda vänner, och vi
blefvo inte osams ens när jag en gång
kom dit med en dominikaner-pater, som
var mera kritisk, än själfva tyskarne.
Det var mycket svårt att smälta, men
man får hafva öfverseende med
domi-nikanerna, ty de hafva högfärdsdjäfvulen
att kämpa mot. Det veta alla
fransi-skaner.
Det där egenkära folket, som tror
sig hafva reda på allting, påstår, att
historien om Octavianus och sibyllan bara
är en grekisk legend, som man ej kände
till i Rom förr än tämligen långt fram
i medeltiden. När kyrkan är bygd,
kunna de dock icke säga, så litet är
det bevändt med lärdomen. Allt hvad
de veta är, att benediktinerna grundade
klostret mellan 850 och 950, och att
kyrkan, som då hette S. Maria in
Ca-pitolio, uppkom ungefär samtidigt. Först
på 1300-talet fick den namnet Araceli,
himmelens altare. 1250 kom den från
benediktinerna till fransiskanerna och
från denna tid härstammar julfesten
kring Presepio, som S. Fransiscus själf
lär ha funnit på; säkert är det inte,
men mycket troligt, ty det passar i
stycke med det älskvärda helgonets
naiva, barnkära lynne. Hans fromma
bröder fingo dock ej rå om sin kyrka
ensamma. Den romerska medeltids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
