Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Teater. Scenens ironi. Några betraktelser om den dramatiska konsten. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
tor hedberg.
att icke heller den fullt skall kunna frigöra
sig från den brist, som synes ligga i
dramatikens natur, dess kroniska och, jag fruktar det,
obotliga sjukdom, och som, i hvilka olika
former den än må yttra sig, består däri,
att den vill återgifva lifvet med dess egna
medel. Skall jag därför säga min tanke
fullt ut, så tror jag, att den dramatiska
konsten är en utdöende konst, som konst
betraktad, om den ock skulle komma att
fort-lefva under andra former och med en annan
bestämmelse.
Jag behöfver väl icke tillägga, att hvad
jag här sagt gäller den dramatiska konsten
som scenisk konst, icke som litteraturform.
Som sådan har den naturligtvis alltid sitt
berättigande och sin uppgift: att med
språket som material och medel efterbilda och
i skönhetens syfte bearbeta lifvet.
Recensenteii. Med språket ja, — hvilket
inom dramatiken vill säga det talade ordet,
— som sålunda endast ofullständigt
uppfyller sin bestämmelse, då det icke verkligen
talas, endast tänkes som taladt.
Konstnären. Ingalunda, — så vida du
icke vill påstå, att den lyriska formen äfven
måste sjungas, den berättande äfven
berättas. Detta var otvifvelaktigt också dess
bestämmelse från början, under konstens
barndomsperiod, då alla medel måste vara
gröfre, påtagligare för att verka på
människornas fantasi, då skalden måste hafva en
tolk, en medlare mellan sig och publiken.
Men med .en stigande utveckling bortföll
behofvet af en medlare, och skaldens
intentioner, publikens fantasi kommo i direkt
beröring med kvarandra. Ingen påstår
numera, att en roman förfelat sin bestämmelse,
om den blott läses, icke berättas, men
däremot påstår man, att ett drama, som icke
spelas, förfelat sin bestämmelse. Det bevisar
blott ytterligare hvad jag hela tiden påstått,
att vi här ännu stå på en barnsligare, min-
dre utvecklad ståndpunkt. Teatern är för
publiken detsamma som bilderböcker för
barn, hvilka ännu icke kunna läsa. Men
för den, som lärt läsa, gifva orden mycket
rikare bilder än de beskrifvande planscherna,
ja, dessa äro till och med hindrande, i det
de fängsla fantasien i stället för att ägga
den till själfverksamhet. Så skall äfven
teatern en gång komma att stå som ett
hinder, ett fjättrande åskådningsmaterial
mellan författaren och publiken, scenen skall
flyttas öfver från verkligheten till läsarens
fantasi, och i stället för hela detta
ofullkomliga, gnisslande, tröga och konventionela
maskineri, som kallas teater, skall det blott
behöfvas det skrifna ordets förandligade
och därför också mera sannt konstnärliga
makt.
Ironikern. Mina herrar, om man skulle
försöka sammanfatta hvad som här blifvit
sagdt om den dramatiska konsten, så tror
jag, att man skulle komma till ungefärligen det
resultatet, att det som är den dramatiska
konstens styrka, är dess svaghet, det som
är dess konstnärliga princip, är dess
konstnärliga brist, det som är dess sjukdom, är
dess spänstighet, det som är dess dödsorsak,
är dess lifsvillkor. I så fall anser jag också
diskussionens resultat tillfredsställande, ty
just sådan anser jag dess natur vara, en
dubbelnatur, som hvarken helt hör konsten
till, ej häller lifvet, men tillhör dem båda,
den ena stunden griper oss med lifvets
omedelbarhet för att låta oss andas ut en
lättnadens suck: nå, det var ju bara konst, —
den andra stiger lätt upp på konstens
ko-turn och — trampar oss på tårna. Detta
är hvad jag skulle vilja kalla scenens ironi,
— en ironi, riktad lika väl mot lifvets
själf-tillräcklighet som mot konstens, — och på
denna ironi tror jag’ den skall lefva.
Jag undrar om herrarne förstått mig?
Teaierhabituéen. Uppriktigt sagdt — nej.
Tor Hedberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
