Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Familjeinteriörer från trettioåriga krigets tid. Anteckningar ur gamla papper af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
familjeinteriörer från trettioåriga krigets tid.
147
mera tala utan saken Gudi hemställt...
Dock emellertid begärar jag på det
kärligaste, att, om möjligt vore, du ville
sända mig ett armband utaf silke eller
trå, hvad du ville, så skulle jag det
alltid draga för din skull, och skall därhos
bränna upp alla de andra armband, som
mig utaf andra gifna äro. Och på det jag
skall gifva dig en liten orsak att skrifva
mig till, så sänder jag dig både
bläckhorn och penna; papper kan du fly dig
själf.»
Något armband fick den förälskade
ynglingen icke; men hans bref blef dock
hvarken obesvaradt eller illa upptaget.
I stället för armbandet fick han den
älskades försäkran om »trogen vänskap»; och
i ett följande bref tackar han henne
därför på det »allrakärligaste» och uttrycker
sin önskan, att han kunde »så lycksalig
vara att denna vänskap alltid få njuta».
Enligt fru Margaretas föreskrift hade
han uppbränt hennes bref, »oansedt att
det brefvet mig af hjärtat kärt var.
Dock likväl», tillägger han, »förrän jag
det uppbrände, hafver jag utaf brädden,
som intet var något uppå skrifvet,
skurit en liten rispa, hvilken jag själf skall
uti ett stycke taft insy och sedan på
min arm binda. leke för den skull att
jag befruktar, att jag eljest skulle
förgäta min hjärtans syster (hvilket aldrig
sker), om jag icke dagligt hade något,
som mig- om min kära syster påminte,
men på det jag dock den hugnad måtte
ha, att jag dagligen hos mig drager
det, som min kära syster i sina händer
hafver haft.»
Det är ju ett stycke af det allra
finaste gammalfranska chevalerie midt
under 30-åriga kriget! Men det är mer
än riddarromantik, som använder
1600-talets uttryckssätt. Stämningen och
tankarna kunna höra hemma i alla tids- ’
åldrar. Dessa äro »naturens
stereotyper», säger Frithiofs-sagans författare
till svar på förebråelsen för den
sentimentala tonen i »Afskedet» mellan
Frithiof och Ingeborg.
Huru länge Thure Bielke bar på
sin arm det af honom själf gjorda
armbandet med det dyrbara minnet af hvad
fru Margareta haft i sin hand, därom
förmäler historien intet. Hans vemodiga
afskedsbref slutar liksom Henrik Horns
med visans ord:
Ade, ade, ade, till tusende godnatt,
Intet förglömmer jag resten.
Och sedan drog han i kriget. 1635
finna vi honom såsom öfverste för ett
kavalleriregemente, 1641 blef den
högättade krigaren riksråd och samma år
gick han i äktenskap med — Anna Banér.
Ingen vet, huru länge Margareta Boijes
bild dröjde kvar i hans sinne. Kanske
»brände han upp» det dyrbara
själf-gjorda armbandet med den utskurna
»pappersrispan», liksom han lofvat göra
med de förut erhållna. Kanske
bevarade han allt i troget minne, och
kanske var det först sedan fru Margareta
för andra gången trädt i brudstol, som
han ansåg sig böra söka hemmets lycka.
Hans och Anna Banérs son blef grefve
Nils Bielke, hjälten från slagen vid
Halmstad, Lund och Landskrona, på
hvars värjspets Karl XI:s krona enligt
konungens egna ord, en gång hängde,
Sveriges ambassadör i Paris och
Pommerns generalguvernör, en af det
karolinska tidehvarfvets mest bemärkta
historiska gestalter.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
