Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Familjeinteriörer från trettioåriga krigets tid. Anteckningar ur gamla papper af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
familjeinteriörer från trettioåriga krigets tid.
149
och tog emot mig, smutsige knekt.
Därmed när jag hade ja, skyndade jag
på bröllopet, och uti sex veckor voro
vi allt färdiga och drogo till
Stockholm. »
Hvem var hon väl, denna »höfliga
och fromma dam», som icke kunde neka
sitt ja åt den krutstänkte kavaljeren?
Ingen annan än den »äller käraste fru
och äller skönaste dam», till hvilken
den tappre krigsbussen fem år förut
skickat »tusen stormhattar» med
välgångsönskningar, och till hvilken han
åtta år förut framburit Thure Bielkes
kärleksböner. Margareta Boije, nu 35
år gammal, blef Arvid Forbus’ maka.
Rikedomar förde hon icke i hans bo,
men tvänne styfsöner, Gustaf och Göran
Horn, åt hvilka hennes andre make
ägnade faderlig omvårdnad. Hon bragte
honom därjämte ett varmt och
kärleksfullt sinne; och hemmets lycka
blomstrade upp för lägrens son, den bålde
krigaren från Tysklands valplatser.
Forbus, som ej längre hade »hertig
Berendt» att följa, var ännu på hösten
1640 i Sverige, men stadd på resa
genom Danmark till Tyskland. Hans
hustru, som väntade att blifva moder,
befann sig såsom gäst hos sina fränder,
riksfältherren Jakob De la Gardie och
hans hustru, grefvinnan Ebba Brahe.
Vi minnas, att Margareta Boijes moder
var Sofia Gyllenhjelms halfsyster;
riksfältherren var således fru Margaretas
syskonbarn. Genom hennes äktenskap
kom Forbus äfven att räknas till den
högt uppsatte mannens skyddslingar,
ehuru dennes ålder och lysande
samhällsställning drogo en gräns mellan
honom och dessa fränder, hvilken af de
ringare aldrig öfverträddes. I brefven
till sin hustru skänker Forbus tacksamt
erkännande åt det De la Gardieska
husets välvilja, men han nämner aldrig
fältherren och hans maka annat än
»Hans Excellens och Hennes Nåde fru
grefvinnan».
Nu skulle Forbus, som sagdt, draga
till Tyskland för att träffa
fältmarskalken Johan Banér och på samma gång
följa den unge Magnus Gabriel De la
Gardie, sin välgörares son, på väg, under
hans första utländska resa. Fru
Margaretas belägenhet gjorde henne ängslig och
orolig under hennes makes frånvaro.
Låtom oss höra huru den redlige
krigaren efter ett års äktenskaplig
sam-manlefnad skref till sin hustru.
I sina täta bref — från den 8 till
27 oktober föreligga ej mindre än 7
bref till »den ädla och välborna fru,
hjärtans äller käresta hjärta, min egen
själ och trofasta docka» — sökte
hennes make i ett språk, hvars ömma
tonfall ej klinga mindre uppriktigt, fastän
rösten är sträf och ovan, att trösta och
lugna henne. »Gud den äller högste
hjälper oss väl snart med hälsa och
sundhet tillhopa», heter det. »Mitt hjärta,
min själ, gif dig tillfreds och sörj för
Guds skull intet! Förty det gör
hvarken dig eller mig godt eller det lilla
hjärta, som oss fröjda och trösta skall
med tiden.» Fromt önskar han henne
Guds välsignelse till hvad som förestod,
och att »Gud ville henne bevara med
sina heliga änglar». »Han hjälpe dig,
mitt hjärta, utur ali din ångest och
möda, och det lilla, som du kallar Hans
uti källaren, ville Gud hjälpa väl här
±ill världen och låta det få dop och
kristendom först och främst och sedan
allt i Jesu namn vidare».
Dylika ömhetsutgjutelser omväxla
med förmaningar att vårda hälsan: »An
kan man få penningar och gods, men
intet kan man få hälsan så snart igen.
Jag beder dig, mitt hjärta, var intet så
karg eller knapp, utan far väl med dig.»
Om de unga styfsönerna i Finland hade
Forbus faderlig omtanke: »Gif dem hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
