Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om arabernas uppror i öfre Kongo och de senaste händelserna därstädes. Af P. Möller. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 82
p. möller.
kanson, som redan förut tillbragt tre år
i Kongostatens tjänst, vidare en läkare,
en geolog samt ytterligare fyra hvita
(af hvilka två måste hemsändas på grund
af sjukdom). Expeditionen hade till
uppgift att, framträngande utmed
Kongofloden och dess biflod på vänstra sidan,
Lomami, uppnå Katanga med särskildt
syfte att utforska dess
kommunikationsleder, handelsresurser och eventuela till-
Kaptenen Carl Håkanson.
gång på ädla metaller och mineral.
Den 13 maj 1891 befann sig
expeditionen med 370 man, bärare och soldater
vid byn Gongo-Lutita (40 48’ 36" sydl.
lat.). Denna by är belägen vid
Loma-mi-floden, som man hittills följt, men
nu öfvergaf. Expeditionen styrde kurs
syd-syd-väst, stannade för geologiska
undersökningars skull en månads tid i
byn Kilemba Masseia, i hvars närhet
en portugisisk slafkaravan på 300 man,
som ville motsätta sig Delcommunes
frammarsch, upprefs och skingrades.
Vägen gick därefter österut, tills man
uppnådde sjön Kassali — en utvidgning
af Lualaba. Det var den 30 augusti
1891; hufvudkolonnen, som nu styrde
rakt sydligt, hade redan passerat
Kassali och hunnit till dess södra ända, där
en liten biflod, Lovoi, rinner ut i,
Lualaba. För att trygga karavanen mot
de påträngande infödingarne hade ett
arrièregarde 1 under kapten Håkansons
befäl lämnats’ efter för att på ett visst
afstånd följa efter karavanen.
Delcom-mune skrifver nu i sin rapport: »Denna
dag, den 30 augusti, blef den hittills
olyckligaste under expeditionen. Hela
arrièregardet (Håkansson och 12
soldater) har blifvit massakreradt af
Ba-lubas från Ivikondja. Expeditionen
befann sig då redan på Lovois stränder
25 kilometer från striden och var
fullkomligt urståndsatt att kunna hjälpa
vår beklagansvärde och saknade
följeslagare. Strax efteråt kommo vi själfva
i strid med Balubas. Vi dödade
Ki-kondja, chefens broder, och togo fem
kanoter, med hvars tillhjälp vi. kunde
sätta oss i säkerhet på andra siden
floden. »
Ofvanstående rapport, skrifven i
största hast och tydligen i ovisshet, om den
någonsin skulle framkomma till Europa,
är, som synes, mycket summarisk.
Efter expeditionen Delcommunes
hemkomst (se nedan) har emellertid
författaren direkt från hr Delcommune
erhållit följande detaljupplysningar öfver
vår landsmans död. Delcommune
berättar: »Håkanson avait trop bon coeur.
Jag hade på morgonen vid
uppbrottet från lägret nödgats kvarlämna en
sjukbärare — man kan ej taga sådana
med sig utan måste lämna dem i
infödingarnes vård. Håkansön, som
emellertid tyckte det vara synd om karlen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
