Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gellivara. En kulturort i svenska Lappland. Af Hugo Samzelius. Med 6 illustrationer efter fotografier af L. Sjöström & F. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 hugo samzelius.
alis lämnar upplysning om, hvad fjället
heter. Tyvärr lär det väl dock nu vara
alltför sent att få namnet rent tillbaka
i dess finska eller lappska form
(Vasara-tunturi ginge väl i så fall lättast, enär
förstafvelsen Yasara ännu bibehålles i
älfvens namn), men då bör man också
sträfva efter att få igenom en
giltigare benämning än Dundret, t. ex.
den begripliga svenska: Hammarfjället.
På toppen af Vefcerecooko (utt.
Vëtjëre-tjåkkå; hvarje fjälltinne inom en
komplex bär sitt bestämda namn) byggdes
för några år sedan på initiativ af den
särdeles driftige och intresserade
distriktsläkaren H. V. Rosendahl samt
bruksdisponenten G. Thisell en
turistpaviljong, från hvilken man har en
hänförande grann utsikt öfver kyrkobyn
och ett vidsträckt stycke Lappland med
älfvar, träsk, fjäll, myrar och skogar.
bara, intetsägande förvrängning, hvaremot
emellertid statsgeologen dr. Fredr. Svenonius i den senare
publikationen, pag. 36, fann lämpligt göra ett s. k.
inserat: »lika litet som ordet ttindra i norra
Ryssland kan sägas vara en ’osmaklig förvrängning’ af
tunturi (lappska iuoddar), bör man stämpla denna
genom sekler utvecklade ordform som en sådan».
Nu är emellertid förhållandet det, att tundra
såsom uttrycket för en fjällplatå eller höglandsmyr
är en genom bokstafsomkastning bildad svensk
form, så t. ex. motsvarande tyskans Die Tzindre
(H. u. Karl Aubel, Ein Polarsommer. Leipzig
1S74), af grundspråkets tundar eller tunder (utt.
tondar och tönder) såsom nyss anfördes. M. A.
Castrén (Nordiska resor och forskn. I. Hfors 1852,
not å pag. 194) omtalar tundra som en i
ryska lappm. brukad term — S. har kanske fått sitt
påstående från honom — utan att likväl närmare
styrka detta, hvadan man, då lexikograferna ej
känna ett dylikt ord, måste antaga ’tundran’ hafva
bördsrätt hos det svensktalande Finland, som efter
behag skapat till och accentuerat ordet, såsom man
gjort hos oss. Vidare är »Dunder», »Dundret»,
hvarken en »språkligt berättigad» eller en »genom
sekler utvecklad ordform», ty dels har den ju ingen
determinativ innebörd, dels har dess »utveckling»
skett på innevarande århundrade af okunniga,
svenska resande eller i trakten boende svenskar, således
ej inom men utanför språket. Skulle någon enda
Uppförandet blef mycket dyrbart —
det kostade 1,700 kronor i första hand
— till följd af alla svårigheter vid
forslingen af virke dit upp på fjälltoppen.
Nu äges hyddan af svenska
turistföreningen, som med känd energi verkar
för att få routen Stockholm—Lule—
Gellivara—Harsprånget—Stora Sj öfallet
—Jokkmokk—Sulitälma (Snulucalme, utt.
Såolotjalmi)—Bodø ansedd »fashionable»
bland landsmän och främlingar. Från
toppen af det 383 meter (= 1,290
fot) öfver omgifningarne belägna
Va-saratunturi synes midnattssolen omkring
5 veckor. Bland de snöhöljda fjäll,
som kunna iakttagas från den mot de
kala platåernas iskalla vindar
förträffligt skyddande turisthyddan, bör
särskildt nämnas Kebnekaise i Torne
lappmark, vårt högsta berg (2,136 m.),
samt de buktande kedjor, hvilka kring-
lapp eller finne söka eftersäga »Dundret» med
svensk betoning, hvilket har sig mycket svårt för
honom, sker något dylikt blott af sträfvan att i
samtal med dem, för hvilka Dundret är den enda
giltiga formen, begagna samma benämning. Jag
är föröfrigt ej den ende, som tadlat denna
ordbildning, utan jag har hos åtminstone tvänne förf.
funnit ett likartadt, ehuru där obevisadt eller ej nog
styrkt påstående. Redan kaptenlöjtnanten C. A.
Pettersson skrifver nämligen i sin bekanta, i ord
och bild gifna skildring af »Lappland, dess natur och
folk», Sthlm 1862: »namnet (Dundret) är en
förvridning af lappska ordet duondar, som betyder
fjällberg». En annan resande, Berndt Lundquist,
anför å pag. 9 i »Från Luleå till Ofoten.
Reseanteckningar. Sthlm 1888», hurusom »väl aldrig ett
svenskt ord bildats så utan ali reson».
Aflednin-gen från finskan eller lappskan är tydlig nog —
skada blott, att fjället på detta sätt blifvit beröfvadt
sitt namn, åt hvilket just præfixet Flammar gaf
karakteren! Nu heter det blott »fjället» (Dundret)
eller »fjället vid Gellivare» (Gellivara-Dunder). —
I samband härmed bör omnämnas, huru olika
Va-sara (-tunturi, -joki och -järvi) stafvats. Hvarje
finskt lexikon angifver ortografien vara »vasara»
(= hammare) efter uttalet, men dels har länge,
t. ex. af Hermelin, Roman och Engström, skrifvits
Wassera, dels skrifves ännu officielt Vassara —
ett hemman heter nämligen så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
