Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Stockholms slott och de nya plafondmålningarna. Af Ludvig Looström. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stockholms slott och de nya plafondmålningarna.
för dylika kompositioner vid tidpunkten
för slottets byggande, nämligen den
allegoriska. Så har han i den första
plafonden framställt Svea under bilden
af en ung kvinna, tronande bland
molnen med spiran i den ena och
riksäpplet i den andra handen samt med
lejonet, kraftens och styrkans sinnebild,
vid sina fötter. Öfver hennes hufvud
sväfva två genier hållande en
blomster-sirad sköld med Oscar II:s krönta
namnchiffer. Rundt omkring detta midtparti
äro de olika representanterna för lifvets
andliga och materiela krafter allegoriskt
framställda, nämligen, närmast Svea,
Freden, Religionen och Klokheten,
öfverst Poesien, sprängande fram på sin
bevingade häst Pegasus, och Musiken
under bilden af en ung jungfrulig kvinna,
omgifven af genier, samt i hennes
närhet de öfriga sköna konsterna, Måleriet,
Skulpturen och Arkitekturen; under det
att kompositionens nedre del upptages
af vetenskapens, handelns, industriens,
åkerbrukets och boskapsskötselns
representanter. Som vi se, ligger en
genomförd tanke till grund för hela detta verk,
hvars utförande gifver ett utmärkt
vittnesbörd om konstnärens förmåga såväl
i fråga om komposition och formgifning
som i rent måleriskt hänseende.
Hafva ämnets natur och den
allegoriska apparaten dock här till någon del
med nödvändighet inverkat hämmande
på konstnärens fantasi, så har han
däremot synbarligen känt sig fullkomligt
fri i den andra plafondmålningen, som
i detta häfte är afbildad. Det är
morgon-rodnadens gudinna, som här ilar fram
genom luften på sin gyllene vagn,
dragen af sprittande liffulla genier. Striden
mellan mörkrets och ljusets makter har
ännu en gång slutat med seger för de
senare. Det är detta den unga kvinnan
med de rosiga vingarne bebådar, där
hon i hänförande skönhet sväfvar fram
på sin luftiga bana, blomsterströende
den af daggens svalkande stänk
uppfriskade jorden, öfver hvilken en nyfödd
dag uppgår. Nu viker Nattens gudinna
förskräckt undan, följd af ugglan och
mörkrets genie, men högt i skyn
spränger ljusets gud, den strålande Phoebus
Apollo fram med sitt fyrspann, och hela
rymden dallrar i skimrande färgprakt.
Till detta midtparti ansluta sig på
ett värdigt sätt de ovala fälten,
framställande de fyra elementen, nämligen
öfverst Elden med sina facklor och
Vattnet under bilden af en ung moder
gifvande sitt barn att dricka ur en stor
mussla, nederst Jorden med sina frukter
och Luften med fjärilsvingar, omgifven
af flygande svalor.
* *
■x-
Det sköna är svårt, yttrade Sokrates;
och en annan konstfilosof, grefve Karl
August Ehrensvärd, skref en gång:
»Man bör döma konsten efter en enda
sak, nämligen efter den framgång hon
fått i sökandet af det sköna; och söker
hon intet det sköna, bör hon förgöras
såsom ett mördarevapen». — Den
konstnär, vi hafva att tacka för det
inspirerade verk, vi här se afbildadt, har
i sin konst städse haft skönheten till
mål. leke minst däruti erinrar han
om de store mästarne från konstens
gyllene tider, och icke minst däruti
skiljer han sig från mången nutida
konstidkare, hvilken bestrider
skönhetens rätt till högsätet i konstens värld.
Lika öfvertygade som vi äro, att detta
skall hämna sig, och att den krans,
som dagens flyktiga bifall flätar kring
den senares tinning, ingalunda innehåller
några evighetsblommor, lika öfvertygade
äro vi, att den konstnär, som tror på
denna skönhetens rätt och i hvarje sitt
verk gör sig till tolk därför, aldrig be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
