Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Litteratur. H. Taine. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 222
hellen lindgren.
med giriga öron, med nyvaknad entusiasm.
Man må säga hvad man vill om att det är
sorgligt, att tiden är slapp och ungdomen
gammal, triumfen att vinna gehör hos ett
sådant släkte och en sådan tid är därför
endast så mycket större.
Taine har aldrig ett ögonblick begagnat
sig af dessa teatraliska småknep, som fånga
publiken. Han har velat behaga, så som hvarje
skriftställare, som kan det, vill behaga
—-det är blott de, som icke kunna det, som
icke vilja det — men Taine har aldrig
velat det på sidan om ämnet, och hans ämne
var svårt, han ville intressera allmänheten
för den abstrakta sanningen, för den stränga
bevisningen. Han gjorde formen lätt som
en roman, medan innehållet i hvad han
skref var tankedigert.
. Taine har gjort en revolution inom
kritiken, dels därigenom att han uppfunnit ett
system, en ny kritisk metod, om hvilken
mycket kan tvistas, det är uppfinningen af en
metod att kartlägga kritikens landvinningar
— dels har han med stränghet fullföljt ett
vetenskapligt ideal, som han velat ge
mångsidigheten af en ästetisk lifsåskådning.
Han vill hafva forskaren likgiltig —
ej därför att han skall vara omoralisk, men
därför att han hvarken är moralisk eller
omoralisk, egentligen bör han vara
opersonlig, så att alla skillnader för honom
upphöra mellan hvad han personligen anser
rätt och orätt, likasom mellan hvad han
personligen anser angenämt och oangenämt.
Han bör vara likgiltig för yttre personliga
obehag, som läkaren, hvilken lutar sig öfver
ett sår och erfar njutning af att upptäcka,
af hvad art detta sår är, om det har
uppstått af stöt eller krossning, om också han
erfar det obehag, som tillskyndas hans
luktnerver, ty som forskare vill han för ingen
del släppa undersökningen. Han skall
vara likgiltig, som Balzac påstod, att
medlemmarne i Orgons familj skulle vara för
Tartuffes ondska, ty, sade den store
människokännaren, om man dagen efter det
att Tartuffe, skurken, blifvit aflägsnad ur
huset, tillfrågat dem, om de voro glada
öfver, att ha blifvit honom kvitt, skulle de
svarat nej, ty med hans bortgång hade
lifvet förlorat sitt intresse. Han skall vara
likgiltig som naturalisten är det för
personliga lidanden och fröjder hos den han
skildrar, ty här äro större synpunkter i fråga,
här vill man undersöka samhällets förveck-
lingar och se vetenskapens frågor om
sammanhanget mellan orsak och verkan belysta.
Han älskar ej ensidighet. Vi måste inse
att vårt ideal icke är idealet, ty detta är
icke ett men många, säger han i sin studie
om Walter Scott. Och för den historiske
romanförfattaren gäller det att framställa
»barbaren drypande af blod» lika väl som
puritanen med sitt ordsvammel och sina
bibelcitat. I sin studie öfver Thackeray talar
han om den psykologiske romanförfattarens
plikter, och han säger, att om denne ser
en arm, vackert fäst vid en kropp, räknar
han ej så noga, om den varit med om att
begå ett mord, och äfven en fördärflig drift
är för honom af intresse blott som en drift,
hvilken han måste studera.
Likgiltigheten för den personliga
synpunkten har Taine lärt sig som bakslag mot
sin tids härskande opinion.
Den officiela moralen och filosofien hade
sina gifna formler hos Taines samtida: den
tjänade vissa intressen och gjordes till
partisak, egoism, känslosak. Hur uppstå
opinioner? Taine har beskrifvit det i en liten
anekdot i Voyage aux eaux des Pyrenées,
där han berättar, att han en gång var med
en familj på en bergbestigning. Föraren
utpekar en blå strimma vid horisonten
och säger: där är Toulouse. Familjefadern
vänder sig mot sin son och upprepar orden:
där är Toulouse. Sonen, seende faderns
rörelse, gör samma gest och utropar likaledes:
där är Toulouse. Och Taine tillägger: så
får man ett begrepp om det sköna, liksom
man lär sig bocka sig — genom
familjetradition.
Taine älskar ej dessa bergbestigningar
inom vetenskapen, där man tar en
fantasibild för en verklighet: han vill se
verkligheten på nära håll, han vill se för att tro,
ej tro för att se på grund af tron.
Vi ha fått utgångspunkten för Taine:
opartisk undersökning; låt oss se, hur han
till-lämpar den. Bland de mest ömtåliga ideerna
är naturligtvis fosterlandskärleken. Här blir
partiskheten framför allt plikt. Var det fråga
om ens egen nation, skulle den naturligtvis
berömmas: det var la grande nation helt
enkelt därför, att det var vår nation,
fransmän, det ordet sade allt. När Taine som
pojke läste engelska författare, ansågs sådant
som öfverloppsgärning i Frankrike. Det
kan väl förundra hvar och en att i en af
Théophile Gautiers skizzer om Heine finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
