Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Litteratur. H. Taine. Af Hellen Lindgren - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 22
hellen lindgren.
ena och det andra faktum, mellan det
retande föremålet och begäret. Det är
möjligt, att denna matematiska proportion
mellan själslifvets olika inflytelser och därur
härledda verkningar icke alitid håller streck.
Är det möjligt att genom en viljeyttring
motstå en impuls till handling, så som
när jag t. ex. kan låta bli att blinka, om
en knuten näfve svänges inför mitt öga,
så bevisar ju redan detta, att det vanliga
sambandet mellan två fakta icke är det
nödvändiga, och att, om en retning
vanligtvis framkallar en reflexrörelse, det icke
därför är sagdt, att den alltid gör det. En
af ärftlighet skapad kraft att reagera torde
vara ett faktum, och inom själslifvet kan
det som kallas med ord sådana som vilja
och förnuft helt enkelt anses som produkter
af ärftlighetens lagar; samlingen af släktens
erfarenheter under århundraden aflagrar
sig som ett kapital hos den enskilde. Att
tro på fördolda, af ärftligheten skapade
krafter att reagera är icke nödvändigt mysticism
och ovetenskaplighet. Ivan det icke finnas,
kan man fråga, en helhetskraft inom oss,
en vilja, som står öfver medelnivån af vår
vanliga kraft, och som vaknar och reagerar
vid vissa tillfällen på samma sätt som
kraften fördubblas vid öfverhängande fara?
Genom ärftlighetsteorien och ärftlighetens
kapitalbildning af dolda krafter, som i
halfmed-veten eller omedveten dvala slumra under
medvetandets tröskel, kunna de öfverraskande
kraftyttringar, som ibland förekomma i vårt
själslif, få en förklaring, som icke förefaller
oss ovetenskaplig. Äfven vårt förnuft skulle
då kunna vara mera än ett ord, som
betecknar vissa vanor i själen. Om också
denna kraft synes stå öfver den vanliga
orsakskedjan, så är den dock ej något
upphäfvande af orsakssammanhanget. Dit hör
den idé vid ett forskningsarbete, om hvilken
man ej vet, hvarifrån den kommer; dit höra de
exempel på en moralisk eller en omoralisk
instinkt, som vaknar vid de högtidliga
tillfällena i lifvet, i krisernas ögonblick; dit
höra också dessa omvändelser, dessa omslag
i mänskligt handlingssätt, som tyckas ha sin
rot utom traditionens och vanans
förhållanden.
Taine vill icke medgifva en sådan
förklaring. För honom är orsakernas kedja
alltid sig lik. Det förefaller honom blott
som abstraktioner att åberopa sådana
krafter som medvetande, vilja, personlighet. Det
är för honom lika litet verkligheter, som när
vi tala om att Fortuna gynnat någon eller
att Amor har vunnit ett byte.
På grund af sin tro på ett konstant
samband mellan yttre och inre inflytanden
och dessas växelverkan samt handlingar och
känslor som verkningar häraf, antager
Taine också möjligheten af fullständig
kunskap på detta område. Inom historien
antager Taine en lika bestämd möjlighet att
förutsäga kedjan af företeelser som inom
naturvetenskaperna. Historien behöfver
således ej vara gissningskonst, den kan vara
lika absolut viss som naturvetenskapen, om
blott forskningsmetoden är naturvetenskapens.
Taine vill upphäfva gränsskillnaden mellan
historien och naturvetenskapen, därigenom
att han ser människan som produkt af gifna
förhållanden. Metoden är storartad, därför
att den är äkta vetenskaplig, och betecknar
ett stort framsteg, ty om också ej en exakt
psykologi kan upprättas eller en sådan
historisk kalkyl, som den Taine vill åstadkomma,
är möjlig, är dock en fast grund till en
på erfarenhetskunskap grundad bevisning
lagd genom detta yrkande på ett faktiskt
förlopp som förklaringsgrund till själslifvets
företeelser.
För att undersöka metoden gäller det
att fråga: har naturen, när den skapar
människor, samma regelbundenhet, som när den
skapar djur eller när den skapar växter?
Har forskningen sagt sitt sista ord, när
den uppdagat de driffjädrar, som heta yttre
omständigheter eller inre härskande
egenskaper eller är en tid och är en
personlighet något ännu mera sammansatt, som
måste utforskas delvis på annat sätt än
genom analogi och induktion?
Har man med en växt att göra, vet
man, att den ur ett gifvet frö, med en viss
jordmån och under vissa klimatiska
förhållanden, blir på ett visst sätt beskaffad. Det
är samma lag Taine vill ha tillämpad här,
nödvändighetens, ödets lag. Totalbilden af
en tid och en människa kan framställas
genom en viss formel för det yttres
förhållande till det inre och för de inre
sammansättningsdelarnas, egenskapernas, inbördes
förhållande.
Med ett visst föräldrapar som närmaste
upphof och andra förfäder som aflägsnare
orsaker födas vi, med en viss civilisation
som bakgrund, och med en viss tillfällig
omgifning, som drifver dagens opinioner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
