Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Teater. En återblick på säsongen. Gästspelen. Af Emil Grandinson. Med sex porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en återblick på säsongen. gästspelen.
233
säga, glädes åt behållningen eller — häpnar
öfver balansen. Det är några synpunkter
för en sådan själfpröfning, som vi här vilja
lämna teatrarna själfva och den publik de
spelat för. Några ljuspunkter finnas säkert
att minnas; många lärdomar kunna hämtas
af dem det vederbör, om de vilja rätt tyda
de tidens tecken, som i dessa dagar från
många håll låta sig förnimmas; men när vi
så summerat ner våra konti och affört allt
i vinst- och förlust-kontot, nog måste vi då
medgifva, att resultatet är dåligt, sämre än
under många föregående år, och att, om ej
tillgångarna bli större, hushållningen
förståndigare, så fortgå vi långsamt men
säkert på den väg, som leder till konstnärlig
bankrutt. Jag säger konstnärlig, ty när
spelårets bokslut i egentlig bemärkelse
verkställas, bli nog resultaten mindre tröstlösa. K.
operan har på inkomstsidan det nya
obligationslånet, och k. dramatiska
teaterns utdelning till lycklige associés
torde ej heller i år uteblifva.
»Konstnärlig bankrutt?» — hör
jag någon förtrytsamt utropa — »hur
kan man komma och tala om något
sådant, så länge vi hafva en tenor
som vår Ödmann, en bariton som vår
Lundqvist, en resonnör som Fredrikson,
en karaktärsskådespelare som Hillberg,
en tragedienne som fru Fahlman och
en comedienne som fröken Åhlander?»
Och jag svarar: jo mitt herrskap, Ni
tröstar Er där med att åtskilliga af
våra sceniska artister hafva visat goda
gåfvor i det ena eller det andra
afseendet; min tröstlösa olycksprofetia
grundar sig på arbetet i det hela viel
våra teatrar, på tvifvel angående
värdet af den konstnärliga verksamheten
och misströstan om dess frukter.
K. operan befinner sig för
ögonblicket i en undantagsställning. Dess
verksamhet genomgår som bekant en
kris, i hvilken det var lättare för intriger
och strejk att störta den, än det torde
blifva för en skicklig ekonom och
god organisatör att bringa den därur.
Den nye chefen förenar med fin
bildning allmänt anseende som framstående
affärsman; må han visa sig kunna fatta och
hålla tyglarne och minnas, att det är
nödvändigt att en teaters ledning ligger i handen
på en man och på en ?nan. Säkert är, att
situationen är ej sämre nu, snarare tvärtom,
än då hans företrädare med erkännansvärdt
mod tog det otacksamma värfvet på sina
skuldror. Hvad som saknas mest är en
verklig primadonna. Men det vore
orättvist att tillräkna operaledningen, att det
tomrum, som Selma Ek, Anna Klemming
och Caroline Östberg lämnat efter sig, ännu
ej blifvit fylldt. Dramatiska sopraner växa
ej på träd, och den gångna vintern har ju
visat, att man sökt tillgodogöra sig de
möjligheter, som kunna stå till buds, då flera
debuter ägt rum. Dessa hafva visserligen
mera haft nyhetens och förhoppningarnas
tjusning än den egentliga konstnjutningens,
men man måste krypa, innan man kan gå,
och med de hittills bepröfvade krafterna,
huru framstående några af dem än må vara,
kan en verklig operascen icke »gå». Den
sceniska ledningen (regien) hvilar som be-
Knnt Almlöf.
kant vid vår k. opera i händerna på den
man, som gjort mest och vill bäst på detta
område i vårt land, och då förstummas
äfven härutinnan hvarje berättigad klagan.
Som sagdt, genom ombyte af lokal, en
ekonomisk ställning, som varit tryckt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
