Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Mormor generalskan. En rysk berättelse - Slutad lek. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!.s8
mormor generalskan.
— Du är klok du, som kan hitta
på’t! Hos oss, far lille, gör kommunen
ingenting annat gemensamt, än super.
Härom dagen söpo vi upp generalskans
egendom. Det, må du tro, gjorde hela
miren — gemensamt!
— Hur så? Söp upp generalskans
egendom? —
— Ja, på det här viset hängde det
ihop: hon lämnade inga släktingar efter
sig, ser du — och hennes egendom
öfvergick till miren. Hvad skulle man
då göra med den? Nu ha de supit upp
den. Och på min krog ha de gjort
det.
‡
Slufad lek
Jff/n älskade, allredan de förgått,
det ljusa svärmeriets veckor,
och under skämt och spratt förbi vi nått
de trygga, allbefarna sträckor,
dur gadd ej tår och ingen låga bränns
i ängderna vid kärleksrikets gräns.
Vi lekt till slut vårt kärleksglams april.
För evigt stängd står gyllne grinden,
som hör dess solskenskrönta lustgård till,
och tungt på gångarne strör vinden
det hagtornshäckcns hvita blomsterfång,
som var den unga vårens kärlekssång.
Vårt skämt är dödt, dödt skrattet pä vår läpp.
Vi stirra stelt och skrämdt mot natten,
och luften bränns som i en ökenstepp.
Snart stå vi vid de vreda vatten,
på hvilka ödet styra skall vår färd
hän mot passionens aftonröda värld.
Min älskade, vänd ej tillbalis din blick!
Ren engeln med sitt svärd, som brinner,
det Edén stängt, där nyss du leka fick,
ej återvändo mer du finner.
Vi måste vidare mot okänd trakt,
så bjuder i vårt blod en dunkel makt.
Se, stormen sliter videts vissna blad,
och hemskt slår vågens skum mot stranden.
Min älskade, vi måste dock åstad,
vi måste till de röda landen,
med högre glöd och hetsigare must
med okänd gråt och obepröfvad lust.
Nu skjuter jag vår båt från land, mitt barn,
den obetänkta lekens snäcka!
Få se. hur det står bi vårt leksaksflarn,
när böljorna mot bogen bräcka,
men ut vi måste, ut på dunkla djup,
om ock den brister, kärlekslyckans slup.
Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
