Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Litteratur. Lars Wivallius. Af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
oscar levertin.
hans själ och stämt hans i grunden
hvardagliga natur en oktav högre, var borta.
Det kan helt säkert ej väcka undran, att
hans lifs hårda erfarenheter knäckt hans
hopps och hans fantasis vingkraft, men det
är dock nedslående att se hans sista år
vara en enda följd af lumpna processer
och tvetydiga och smutsiga transaktioner,
genom hvilka man skymtar det bondsluga
leendet hos en uppkomling, som efter
felslagna drömmar om en stor karrier, i små
trätor för skillingen använder den skarpblick
och den energi, som ej lyckats genomdrifva
hans ungdoms af dristigt hopp fyllda
önskningar. Ett plågoris för domare och rätter,
en förargelseklippa för sin granntrakt, en
på en gång pösig och krypande gubbe, full
af knep och låga kalkyler, sådan var
»Au-diteuren, seignieur Lars Wivallius», som
afled i Stockholm 1669.
Sådan ungefär är, i grofva drag
resumerad, den lifsutveckling, som Schück låter
oss följa i sin ypperliga biografi. Man vet
ej, hvad man i hans framställning skall
mest beundra — den outtröttliga, af djup
kännedom om tiden stödda samlar- och
hit-tartalang, som låtit honom finna ett så
oerhördt rikt material, eller den
skarpsinnighet och klarhet, med hvilka han af dessa
massor af handlingar förmått gifva en fast
och konsekvent teckning af en egendomlig
människa och ett intressant lefnadslopp.
Allt är lif och rörelse i hans bok. Tack vare
ej minst den nästan dramatiska begåfning,
med hvilken hans hjälte i
rättegångshandlingarna skildrat sina öden, läser man långa
delar af arbetet med samma spänning som
en god roman.
Intressant skall blifva att se, hur domen
kan falla öfver Wivallii skaldskap, när det
en gång i den nya upplagan kan kritiskt
skärskådas. Redan nu slår det — som jag
redan antydt — att mannen tyckes hafva haft
långt mindre poetiskt temperament än man
förestält sig. I sin litteraturhistoria har
Schück sammanstält Wivallius med den
franska renässansens förste store skald,
Francois Villon. Den, som skrifver dessa
rader, finner denna jämförelse föga
belysande. Villons vilda lif och diktning har
ett helt annat mörkt och trotsigt drag än
Wivallii trots alla snedsprång ljusa och
nyktra uppenbarelse. Villon var en blandning
af missdådare och förlorad son, med ett
ondt blods hela smak för brottet och ett
väckt och oroligt sinnes böjelse för ånger och
själfreflektion, lefvande i en ständig
dubbelhet mellan ruelse och synd, och byggande
på denna sönderslitna stämning med ett
nästan modärnt koketteri sin diktning med
dess iskalla blague och dess skärande
förtviflan, formande slutligen sina strofer med
en artists kallblodiga konst, så verserna
trängde mot hjärttrakten, stickande som de
dolkstygn, han var mannen att utdela. I
jämförelse med denna lidelsefulla och
för-därfvade natur förefaller Wivallius trots allt
sitt lycksökeri som en naiv människa utan
bitterhet och utan djup, med enkla ocli
grunda känslor. De af honom i denna
stund mest lästa och kända dikterna
bestyrka detta intryck — de röja en viss
folklig, innerlig inspiration och tala om ett
hjärta, som länge hållit sig ungt och
obe-rördt. Wivallii dikter lifvas också af en
verklig naturkänsla, ett sus af fria luftens
vindar, en stämning af skogsvandringens
glädje och fågelsång, som äro alldeles
främmande för gatpojken Francois Villon,
hvilken aldrig låtit sin dikt lämna den mörka
Parisgatan. Wivallii diktning är älskvärd,
enkel, men kanske den saknar, för att blifva
stor, just det som saknades i hans lif,
temperamentets djup, känslans intensitet, det
som gifver en versrad detta passionerade
tremolo, utan hvilken ingen lyrik på
längden håller sig.
Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
