Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Upsala Domkyrka. Af C. R. Nyblom. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upsala domkyrka.
395
lif. I midten tronar Kristus i
öfver-naturlig, förklarad gestalt, med gloria
och hvit klädnad, sittande på
regnbågen, med jordklotet till fotapall och
med högra handen lyft till välsignelse,
medan den vänstra hvilar på lifsens bok.
På sidorna om honom stå apostlarne,
hvar och en med sitt attribut, samt de
två af evangelisterna, som icke voro
apostlar. Bilderna ur Jesu lif äro sex,
hvardera omfattande triforiebågarne
mellan tvänne pelare och under samma hvalf.
Märkas må, att de generande runda
gluggarne i triforierna kring altaret äro
igenmurade. På hvardera sidan närmast
tvärskeppet står som ingressfigur en ängel.
Därpå följa å norra sidan: »Marie
bebådelse», »Herdarnes tillbedjan» och »Jesus
frambäres i templet», och på den södra:
»Kristus i Getsemane», »Kvinnorna vid
grafven» och »Kristus i Emaus». •—
Svick-larne, hvilkas grund är grå med gula
ornamentslingor, äro närmast under
bilden af Kristus fyllda med skaror af
tillbedjande små änglar. Därpå följa i
närmaste fyra svicklar kyrkofäderna,
Ambrosius, Augustinus, Hieronymus och
Gregorius — efter ett altarverk i statens
historiska museum —, och sedan
Sveriges apostlar Ansgarius, Sigfrid,
Västergötlands och Smålands, Eskil och Botvid,
Södermanlands, David, Västmanlands,
Staffan, Helsinglands, och Henrik,
Finlands, samt S. Laurentius, patronus för
Lunds domkyrka; sist komma
reformationens män, Luther och Melanchton,
Olavus och Laurentius Petri.
I koromgången märkes först dess
hvalfornamentering, som är den
ursprungliga, sedan den, efter å putsen
funna spår, blifvit rekonstruerad med sina
fina och gratiösa rankor i ljusrödt och
svart. Dessa hvalf äro, som ofvan
nämndes, lägre än sidoskeppens; följaktligen
uppkomma vid koromgångens båda ändar
rätt stora bågfält öfver ingångsbågen. På
det norra af dessa fält hittades vid
kalkfärgens aflägsnande en väl bibehållen bild
af Kristus såsom en skäggig man, med
gloria kring hufvudet och en bok i
handen och omgifven af ett egendomligt
bandornament med många knutar och
ro-sor, hvilken bild, varsamt återställd, nu
lämnar det enda kvarvarande tecknet på, huru
kyrkan i äldre tider varit prydd med
målade heliga figurer. Såsom motstycke
har å södra sidan målats Maria med Jesus-
Birger Pedcrsons till Finsta och hans hustrus grafvård.
Domkyrkans äldsta monument. Skadad i 1702 års brand.
Efter ett kopparstick i Peringskiölds Monumenta
Uplandica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
