Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Upsala möte. Af Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkkraft, som i en strid af denna art
räckte till att bryta alla mötande hinder.
Därtill kräfdes hänförelsens eld, om också
med alla dess öfverdrifter. Därtill
tarfvades religiösa personligheter, som själfva
utan tveckan trodde på sin ortodoxi, icke
betraktade denna helt kyligt såsom den
efter tidens kraf lämpade formen för
protestantismens lifsinnehåll, utan såsom den
eviga sanningen själf i hela dess fullhet.
Endast för en sådan sanning voro de
beredde att trotsa alla lidanden och till
och med döden. Och endast en sådan
trosvisshet, ett sådant mod kunde rycka
äfven folket med sig till ett fast och
oryggligt samfäldt beslut att, kosta hvad
det ville, häfda den lärosanning, som
ledarne förkunnade såsom nödvändig för
själarnes frälsning.
Det är klart, att ett sådant parti af
personligen öfvertygade lärofäder ej
kunde blifva blott och bart ett verktyg för
en öfverlägsen härskarvilja. Denna måste
tvärtom själf taga full hänsyn till deras
egna sträfvanden och äfven till deras
ensidigheter. Äfven inom den svenska
protestantismen funnos flere inbördes
afvikande riktningar. Men bland dessa var
det den luthersk-ortodoxa, som tryckte
sin prägel på det gemensamma uppträdandet
emot de främmande angreppen.
Hertig Karl, som var den politiske
ledaren i striden för Sveriges själfständighet,
måste i väsentliga stycken böja
sig för den stränga ortodoxiens kraf, så
framt han skulle kunna räkna på ett
endräktigt understöd af alla motståndare
till katolicismen. För sin egen del var
han benägen att för den nyordnade svenska
kyrkan uppdraga mindre snäfva gränser,
så att hon kunde knyta förbindelser
med så många af den utländska
protestantismens partier som möjligt. Men
han måste återtaga de politiskt väl
beräknade förslag, som syftade däråt.
Sålunda köptes Sveriges nationela och
protestantiska sammanhållighet i den
afgörande stunden genom det strängaste
partiets seger, som under gifna omständigheter
var oundviklig.
En sådan seger hade icke kunnat vinnas,
utan att folket verkligen stod bakom
de ringa prästmän, som öfvervunno
hertigen och hans omgifning. Det får icke
glömmas, att om Upsala möte också var
ett prästmöte och icke en riksdag i
ordets nuvarande mening, så beror dess
betydelse icke allenast på formuleringen
af dess beslut, utan på detta besluts
bekräftelse, som under den närmaste tiden efteråt
gafs af hela folket i dess olika landskap
och klasser genom bref och insegel,
offentliga sammankomster och besvurna
aftal. Denna bekräftelse i så samstämmiga
former gafs ingalunda tvungen, utan
med fullt förtroende till de män, som
hade uppsatt beslutet och först gifvit det
sina löften och eder.
Förtroendet var vunnet redan långt
förut. Det var frukten af långa års
arbete och vedermödor, som troskämparne
hade inför folkets ögon utstått under
stundom ganska mörka utsikter. Sålunda
besegrades äfven i folkets hjärtan den
mäklingens anda, som med allt sitt
skenbara frisinne blott kunde försvaga den
svenska protestantismens motståndskraft
inför den hotande verkligheten. Det var
icke tid att drömma om det fredliga
återställandet af den fornkristna kyrkans för
tusen år sedan flydda endräkt, så länge
den ungdomsfriska jesuitismen stod
framför portarna och äflades att med list och
våld upprätta ett helt annat slags sämja
under Roms öfvervälde.
Att det svenska folket vaknade till
fullt medvetande om de välmenta
mäklingsförsökens fruktlöshet och vådlighet,
det var ett verk af de oförskräckte män,
som bekämpade dem med just sådana
vapen, hvarigenom de kunde draga
folket på sin sida. Att dessa vapen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
