Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur Epilog vid Jubelfestpromotionerna i Upsala domkyrka den 6 September 1877 af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.418 c. r. nyblom.
Och längre ned — hvem stannar ej, omvaggad
aj höga tankar vid den enkla sten,
af tusen sinom tusen fötter naggad,
där nu de hvila, Carl Linnei ben!
Och höga måste väl de tankar kallas,
som tala varmt och lefvande till allas,
den höges som den läges bättre jag
om Guds natur, om blommorna och gräsen,
och om de tusen sinom tusen väsen,
hvars drott han var — ja, är ännu i dag.
Men nog af minnen! Detta hus fått skåda
långt mer än mänsklig tunga tälja kan.
Det stått i stormens, stått i eldens våda
och står ännu — symbolen af en man,
som oförfärad mött oblida öden
och ser pä gamla dar med lugn mot döden.
Men nej — du skall ej dö! Fram skall du stå
i ny gestalt igen ur seklens aska
och liksom fordom upp mot himlens blå
med andakt sträcka dina spiror två
och väfva samman, maska invid maska,
din stenbrokad med blad och rosor på.
Då skall du, klädd i friska färgers slöja,
se Sveriges unga stam till bön sig böja
här under hvalf, som stått sex hundra år
på vakt kring konungars och snillens bår.
I detta hopp, med denna tro vi bringa
vår tack till dig, du gamla tempelhall,
som hört så mången högtidssång sig svinga
ur rörda hjärtan till Guds fotapall.
Haf tack för skydd åt vetenskapens söner,
haf tack för goda ord och varma böner,
och var för Svealanden du en tolk
att kyrkans män och forskningens likt bröder
försmälta i den kärlekseld, som glöder
för sannt och rätt och godt, för kung och folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
