Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Nils Ericson. Af H. W. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
h. w.
gifva understöd åt det bolag, som kunde
bildas. Den 9 dec. 1836 utfärdade k.
rmt härom cirkulär, åtföljda af
teckningslistor. När teckningsterminen utlupit, 15
mars 1837, voro 14 aktier tecknade i
Göteborg, 117 i Stockholm, tillsammans
representerande 63,500 rdr banco — af
kostnadsförslagets 1,860,845 rc’r banco.
Då tog den unge grosshandlaren J. G.
Schwan saken i sin hand och bildade
Nya Trollhättekanalbolag och när detta
skett, då vaknade Göta kanalbolaget till
lif, afund och vrede. Men försent. Schwans
bolag satt inne med k. privilegium, med
statsunderstöd och med Nils Ericssons
byggnadsplan. När Ericsson på beräknad
summa och något kortare tid, än
beräknadt, byggt kanalen färdig, då var hans
rykte gjordt. När kanalen invigdes, den
4 juli 1844, fick han 25,000 rdr banco
af bolaget i extra belöning. Ifrån 1833 hade
Ericsson varit gift med grefvinnan fröken
Vendela Vilhelmina von Schwerin, hvars
fader bodde på Stegeborg. Makarnes hem,
hittills förlagdt till Trollhätte-mekanikus’
boställe Åker vid Trollhättan, flyttades
till Nygård, som Ericson nu inköpte,
något högre upp vid Göta elf, »inbäddadt i
en park af åldrig löfskog». Tre söner
och två döttrar följde med föräldrarna
till det nya hemmet.
Men icke blef det öfverstelöjtnant Nils
Ericssons lott att, som han tänkt sig,
sköta landtbruk på Nygård och vårda
sina små: hans stora konst att hålla ord
i både tid och pengar och lämna utmärkt
arbete ändå — den konsten var så ny
att flera ville pröfva den.
I Finland härskade vid den tiden
ge-heimerådet Haartman, och han vände
sig till den utmärkte svenske
kanalbyggaren för att få de finska
sjökommunikationernas storverk väl utfördt. Nils
Ericsson åtog sig uppdraget. Under åren
1845—55 byggdes Saitna kanal, som
förbinder Saima-vattnen med Östersjön. Ka-
nalen bildar en vattenväg om 59
kilometers längd med 28 slussar. Vid en af
dessa är en minnessten ägnad Nils Ericson.
Samtidigt med utförandet af
Saima-kanalen ombyggdes efter Nils Ericssons
ritningar och kostnadsberäkningar
Stockholms skeppsbrokaj, reparationsdockorna
å Beckholmen, slussen mellan Mälaren
och Saltsjön och hela slussholmen. Dessa
arbeten blefvo också fortare och billigare
färdiga än Ericson utfäst — och dock
hade för ett af dem drätselnämndens eget
byggnadskontor framlagt en mycket högre
kostnadsberäkning än Ericssons. Nya
presenter af kung och stad gåfvo uttryck
åt den beundrande erkänslan. En sådan
plangifvare, en sådan kännare af alla
yrkesdetaljer, en sådan arbetsledare hade
man icke sett. Att han icke var bunden
vid hvad andra gjort förut, det var
således påtagligt. Och att han kunde
konstruera, utvisade just den nya slussen,
hvars modell vid världsexpositionen i
Paris 1855 fick en prismedalj.
Vid slutet af 1854 voro
Stockholmsarbetena färdiga och, för Ericssons del,
det finska. Sedan 1850 öfverste och
kommendör blef han nu hedrad med
adelskap. Järnvägsfrågan hade vid 1854-års
riksdag blifvit förklarad för statens sak,
och en så duglig man som Nils Ericson
borde äga en röst och ett ord med ibland
rikets ständer, hvilket för en man i
Ericsons ställning då icke lät sig göra
annorledes än genom inträde på
riddarhuset, dit k. m:t kunde invälja riksdagsmän.
Men i det afseendet motsvarade Ericson
föga förhoppningarna, ty han höll aldrig
något tal inför fädrens sköldar, hans
arbete i statsutskottet var af ganska kort
varaktighet — och när han, vid första
valen till kammarriksdag, från tvänne län
kallades till en plats i första kammaren,
afsade han sig bägge valen.
Med ingången af 1855 skulle Ericson
emellertid njuta af sitt välförtjänta lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
