Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - I Chicago och på världsutställningen. Af Karl af Geijerstam. Med 8 bilder efter amatörfotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i chicago och på världsutställningen.
419
ket i tidningarne, och det är ej utan en
viss darrning vi taga matsedeln i hand.
Men se, priserna äro ej mycket högre
än i Chicago för öfrigt och i New-York.
För en och en half dollar kunna vi äta
smörgåsbord och fyra rätter mat.
Maten är förträfflig, och vi känna riktig
hemtrefnad vid att få tala svenska med
kyparen; men det är nödvändigt att här
vara litet försiktig i sitt tal och att ej
räkna på att vi tala ett okändt
tungomål, ty då kan det hända, som det gick
min vän X, att när han vänder sig till sin
sidokamrat och säger: »se en så vacker
flicka!», det smickrade föremålet
blir blodrödt i ansiktet. Nej, här
äro vi bland landsmän, vi finna
här svenska varor, öl eller vin,
ej bara isvatten på borden, och
om vi lyssna, höra vi vårt kära
modersmål öfverallt.
Vi hafva nu kommit till den
del af utställningen, där de olika
amerikanska och europeiska
staterna hafva sina särskilda
utställningsbyggnader. Så t. ex. skymta
vi, strax till höger om den
svenska villan, den tyska
utställningsbyggnaden och på motsatta sidan
hafva vi en stor kupolprydd
byggnad, Illinois state-building. Men af dessa
taga vi blott notis om den svenska. Af
många anses den vara den i arkitektoniskt
hänseende mest framstående af enskilda
staters, och allmänna omdömet torde vara,
att den och Tysklands täfla om första
priset. Här nere i den lilla »officen» på husets
baksida hafva svenskarne sitt stamhåll,
och när vi gå in, är det ej så mycket
för att bese det inre, hvilket är oss så
välbekant genom hvarje svensk tidning, som
för att hälsa på landsmän och hvila oss
en smula under samspråk med dem. Vi
bocka oss äfven för den svenske
kommissarien herr Arthur Leffler, hvilken vänligt
och tillmötesgående tar etnot oss. Han
visar oss en medalj, som franska staten
låtit prägla öfver utställningen. I
allmänhet hafva vi saknat sådana lämpliga
minnen från utställningen;
minnespenningar finnas nog, men de äro ej vackra
och konstnärliga. Vid första ögonkastet
på denna läckra medalj slår det oss, att
fransmännen bara i en sådan liten sak velat
visa, hur öfverlägsna de äro. Det
ligger en sådan gratie och förnämitet öfver
denna lilla pjäs, där den ligger på den
röda sammeten, att vi nästan känna oss
högtidligt stämda. Till vår ledsnad få
vi veta, att man ej kan få köpa den:
Fine arts building.
den präglades blott i sjuttiofem
exemplar.
Vi styra nu vår kosa till Fine arts
bnil-ding, som speglar sina vackra joniska
pelare i bassängen. I denna byggnads inre
stöta vi allra först på den stora
skulptur-samling, som finnes inrymd i ett
långt galleri. Här äro alla möjliga
skulpturverk hopade. De äro ej ordnade
efter nationalitet eller kronologi utan blott
med hänsyn till att hvarje arbete måtte
få den bästa möjliga plats. Särskildt
anslående är samlingen af franska
arbeten af äldre och nyare datum. I
ögonen fallande äro ock åtskilliga
djurskulpturer af amerikanska konstnärer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
