Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nionde häftet
- Litteratur. Lermontov, »Kavkaziens Byron». Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag beder ej om seger, ej om frälsning,
och hvarken ånger eller tack jag röjer;
jag ber ej för min själ den ökentomma,
som irrar hemlös kring i vida världen; —
men blott för henne, för den oskuldsfromma,
att hon bevaras må från synd, från flärden.
Det är ock till henne som han efter
uppläsningen af Byrons lefnadsteckning af
Thomas Moore kväder:
Tro ej, att jag om tröst och ömkan tigger,
fastän min sång sig klär i sorgens skrud.
Det kval, som på mitt hjärtas botten ligger,
är blott än större plågors förebud.
Det dallrar toner i mitt unga hjärta,
som trår att nå, hvad Byron redan nått.
Vi hafva samma själ och samma smärta —
o, att vi finge dela samma lott!
Som han, af samma tanke tryckt beständigt,
jag fåfängt söker mål och fåfängt frid.
Jag ser bakom mig — minnet är eländigt;
jag ser framför mig — blott en fruktlös strid!
Slutligen har han tillegnat henne det
poetiska brefvet »Valerik» (»Dödens flod»),
som lämnar en utomordentligt färgrik
bataljmålning från Kavkazien[1], dit scenerna för
Lermontovs bästa och flesta poetiska
berättelser förlagts. Pärlan bland dem,
»Izmail-bey», ger en präktig skildring af de
krigiska bergstammarnes lif i Kavkazien.
— Då Lermontov vid ett besök i klostret
Mtsheti nära Tiflis fick höra, att
vägvisaren-munken såsom barn hittats af general
Jermolov på ruinerna af en plundrad
tscherkessisk by och att denne ett par gånger
sökt rymma från det grekiska klostret, ger
detta enkla motiv skalden stoff till dikten
»Klostergossen» (»Mtsiri»), som inom den
trånga ramen innesluter en öfversvallande
rikedom af frihetsträngtan och kärlek till
natur, hat till kyrkligt tvång och afsky för
konventionella band.
Idén om naturens lugna majestät gent
emot människolifvets lumpna lidelser
genomgår »Demonen», där Byrons »Kain» stått
upp i kavkazisk dräkt med tillsats af
orientalisk fatalism och mysticism. Skalden
begagnar sig af en kavkazisk sägen, huru
bärgsanden gripes af kärlek till en jordisk
kvinna, som älskar en dödlig man, och
huru han af afundsjuka vältar tunga block
på de nygiftas hydda och krossar ett
nunnekloster med blixten. Denna sagoromantik
har i »Demonen» omarbetats så, att den
fallne anden förgör den sköna Tamaras
brudgum och slutligen lyckas förföra henne
i klostret, utan att dock mäkta rycka henne
från himmelrikets nåd.
Denna Tamara förekommer ofta i
kavkaziska sägner, men skildras mestadels såsom
en grym, hjärtlös borgfru, som lockar
männen i försåt. Men då hon slutligen intages
af kärlek till en fången furste från Volga,
hvilken förblifver sin bidande fästmö
trogen, fattar hon honom plötsligt om lifvet
och störtar sig med honom i den
skummande Terek. Detta stoff har behandlats
dels i ett stämningsfullt, mindre poem af
Lermontov, dels i berättande form af en
livländsk officer, Richard v. Bleski, hvilken
stupade i Kavkazien tre år efter Lermontov.
Alfred Jensen.
[1] Finnes på svenska i »Ryska skalder», öfvers.
af G. Aminoff, Sthlm, Carl Suneson, tryckt i
Helsingfors 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 11 17:24:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1893/0470.html
