Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sokrates och Aristofanes. Ett stycke antik kulturhistoria. Af Johannes Paulson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sokrates och aristofanes.
447
bildade publikens missnöje med det sätt,
hvarpå han behandlat den ädle filosofen.
Jag skall här gå förbi frågan om
publikens bildningsgrad: det är en dogm, att
»aldrig ett skådespel blifvit uppfördt
inför en mera bildad publik», en dogm,
som icke vinner stöd i de aristofaneiska
komedierna själfva. Jag skall också
lämna åsido en estetisk värdering af
komedien, hvilken måhända skulle kunna
framvisa det verkliga skälet till dess ringa
framgång —■ så vida ej detta skäl ligger
däri, att medtäflarne voro ännu mera
kvicka och fantasirika än Aristofanes.
Det är nog att framhålla, att det är
bevisligt att publiken icke visat missnöje
med det sätt, på hvilket Sokrates i
denna komedi blifvit skildrad.
Komedien Molnen äga vi endast i en senare
bearbetning, hvilken skalden företog just
af den orsak att den första
bearbetningen föll igenom. Afsikten att låta
uppföra komedien i den senare redaktionen
framträder tillräckligt tydligt; däremot
är det tämligen säkert, att denna afsikt
icke blifvit förverkligad. Det är
förenadt med vissa svårigheter att alltigenom
afgöra, hvilka partier som höra till den
första och hvilka som höra till den
senare bearbetningen. Men själfklart är,
att bearbetningen träffar de partier, i
hvilka Aristofanes företrädesvis fann
anledningen till att han gjort så föga lycka
med denna komedi, och lika själfklart är
det för hvar och en, som känner
komedien, att dess senare redaktion icke
kommer till mötes och icke afsåg att
komma till mötes en hos publiken
förefintlig mildare och rättvisare uppfattning af
Sokrates. Det är tillräckligt att i denna
punkt erinra om att slutscenen, i hvilken
Sokrates och hans lärjungar behandlas
som skadedjur, hvilka med alla medel,
lofliga och olofliga, måste utrotas, enligt
en trovärdig uppgift är diktad för den
senare redaktionen. 423 f. Kr. och ännu
senare dömde alltså den allmänna
meningen i Aten så, att Sokrates var en
är-kesofist, »det spetsfundiga ordprålets
öf-verstepräst,» den som framför andra
»införde nya gudar och förderfvade
ungdomen.»
Är det dä verkligen så märkvärdigt
att de så dömde? Låtom oss taga denna
fråga i öfvervägande en smula.
Det är obestridligt, att Sokrates i sitt
tänkande gått utöfver sofistiken, men lika
obestridligt är det också, att hans
utvecklingsväg gått genom sofistiken.
Sofi-sterna stannade vid det lägre målet att
göra människorna för deras egen skull
dugliga för en praktisk verksamhet, d. v.
s. sätta dem i stånd att befordra sin
egen »lycka»: på deras språk hette det
att göra dem »dygdiga.» Sokrates gick
utöfver denna lägre ståndpunkt; äfven
han satte visserligen människans mål i
lyckan, men icke i den yttre
framgångens lycka, utan i själens lycka.
Men själen kan icke vara lycklig, om
den icke är god, och därför bestämde
han en människas dygd efter hennes
förhållande till det goda. Men vi känna
inga data för Sokrates’ utveckling. Man
har visserligen sökt fastslå, att Sokrates’
filosofiska åskådning var i dess
hufvuddrag fullt utbildad så tidigt som före år
430; som skäl för ett sådant antagande
anföres, att Platon i dialogen Karmides,
hvars handling är förlagd till året 432 —
hvilket år måhända äfven dialogen
Protagoras fingeras vara hållen —
framställer Sokrates’ lifsåskådning och metod
som fullt utvecklade och honom själf
som en mycket känd man. Men jag tror
icke det är tillåtet att ur den fingerade
tiden för en dialog sluta tillbaka till
Sokrates’ egen utveckling. En tysk
öfversättare af Aristofanes, J. G. Droysen, har
sökt stärka nämnda antagande genom
följande skäl.: utom det förhållandet, att
det material, ur hvilket Sokrates bildade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
