Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Inkognito. Ströftåg i Smålands obygder af W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 w.
äfventyrslust varit, föreföll detta mig väl
starkt. Jag spanade i Elisabets ansikte
efter skälmen, men den fanns ej där.
Den vackra, väluppfostrade Elisabet
menade till min häpnad allvar; och ej
nog därmed; hon förfäktade sin plan
med en ifver, som helt och hållet drog
mig med sig, och inom kort hade vi
programmet färdigt: Edvard skulle med;
vi skulle tjäna på 3 granngårdar till
jul, då vi skulle fara till Stockholm.
Med en viss skadeglädje utvecklade
vi vid kvällsvardsbordet vår plan för
Edvard såsom faktiskt bestämd och
00m-kullrunkelig; men landtbrukare äro nu
en gång för alla så till vida tråkiga, att
de taga allting så praktiskt.
leke voro vi beredda på hans mer
eller mindre betydelselösa invändningar:
Hvarifrån få betygf Hvem vill ha
tjänare så här års? Lycklig slump om tre
granngårdar på en gång behöfde två
pigor och en dräng. Hur skulle vi reda
oss med mjölkningen? Hvar på landet
brukas städsel på en och en half
månad? o. s. v.
Vi orkade icke höra på honom, och
kvällsvarden afslutades i
novemberstämning.
Men, — den som ej vill tro det,
slipper — men faktum är, att när den
hygglige, präktige Edvard sitter i sin
gungstol, framkastar han:
— Det kan ju finnas andra sätt
att utan rangskillnad komma i beröring
med allmogen, om man t. ex. på något
sätt vandrar omkring.
— Utklädda som sömmerskor!
afbryter Elisabet, som alltid får
ingifvel-ser som af en högre inspiration.
— Med min lilla handsymaskin,
afslutar jag.
Och tänk, denna gång var Edvard
ej så praktisk, utan rätt road, fast
misstrogen. För att göra honom rättvisa,
måste jag också erkänna, att han gaf
oss en och annan god idé. Han trodde
alis icke på, att vi skulle få någon
sömnad, utan rådde oss — d. v. s.
framkastade, ty han är minsann för
diplomatisk att råda — att taga med oss litet
småsaker att sälja.
Nu är detta visst förbjudet utan
särskildt tillstånd, och jag hoppas därför,
att om dessa rader råka i någon sträng
länsmans händer, denne må bli
öfverseende.
Hur dags vi gingo till sängs den
natten, vet jag icke. Men dessförinnan hade
vi hela vår plan uppgjord; vi hade ifört
oss försökskostymer efter att ha
genomletat alla garderober och kistor, och jag
till och med repeterat, hur jag skulle
försvara mig, om någon full bonddräng
skulle bli näsvis. Edvard agerade
bonddrängen, och jag kan ej säga, att jag
redde mig mycket bra, — men Edvard
är nu så onödigt stark och hade satt
sig i sinnet att visa oss alla
svårigheterna.
I köket rådde tyst spänning. Hvar
man var på sin vakt. Jungfrurna
undrade, hvad som störde nattens stillhet.
Planen i sin helhet tog sig ut på
följande sätt: Klädda som sömmerskor,
försedda med handsymaskin och en
väska med litet småsaker, skulle vi resa
till någon järnvägsstation i Småland,
därifrån göra en fotvandring inåt landet och
söka få sömnad i bondgårdarne; eller,
om detta visade sig fruktlöst, sälja
småsakerna.
Edvard tyckte färdens syftemål vara
godt, men betviflade storligen att vi en
enda dag skulle kunna bibehålla vårt
inkognito, hvilket naturligtvis endast
bidrog att egga oss.
Att de närmaste dagarne voro
upptagna af utrustningar för och samtal
om den stora färden, behöfver ej sägas.
Vi vandrade en dag till byn, där vi
köpte en typisk nattsäck af mattväf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
