Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Om Kristi porträttbilder och deras historia från apostlarnas tid. Af Wyke Bayliss. Öfversättning för »Ord och bild». Med 13 bilder - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
wyke bayliss.
Graverad bild pä glas.
målningar af grekiskt ursprung och
dukmålningar, svaga skuggor på linnevåf,
troligen svettedukar, sotn legat öfver de
dödas ansikten. Vi återgifva på sidorna
534 och 536 bilder af alla fyra slagen.
De äro utförda efter mr Heaphys vackra
teckningar i British Museum.
Den första är från en fresk och visar
oss den latinska typen. Den är troligen
utförd af en infödd romare.
Den andra är ett bysantinskt arbete.
Den är af brons och koppar, utförd i låg
relief, och bars kring halsen som en
prydnad. Hufvudet är ungefär en tum högt.
Originalet finnes i Vatikanens bibliotek.
Den tredje (frälsarens bild, då han
förvandlar vatten till vin) är från en
glasrelik. Hufvudet är ytterst litet och
munnen genom en olyckshändelse
utplånad. Men likheten är omisskännelig.
Den tjärde är den dukmålning, som
nu förvaras i S:t Peterskyrkans sakristia.
Dess bestyrkta historia lämnar intet
tvifvel öfrigt om dess värdnadsvärda ålder.
Jag tror, att den är en från en af de
första martyrernas grafvar tagen svetteduk,
på hvilken frälsarens bild
ursprungligen varit tecknad. Kontakten med den
dödas anlete kan lätteligen hafva
förorsakat en fläck eller ett aftryck på den
ursprungliga teckningen, hvilket mer än
väl kan hafva gifvit anledning till den
fantastiska legenden om Veronikas
svetteduk. Detta skulle också förklara den
annars oförklarliga frånvaron af det rika
håret, som så allmänt utmärker alla
gamla-Kristusporträtt.
Detta är ju bara några exempel,
men-de äro fullt "tillräckliga för att visa, huru
den porträttbild, hvarmed de
gammalkristna i fjärde århundradet älskade att
pryda sina väggar, icke var någon ny
uppfinning, utan hade tjänat dem till
tröst under deras långa förföljelse-period.
Det bleka, sköna anlete, som
prydde-martyrernas grafvar, blickade slutligen i
den stolta ^basilikan ned på massor af
tillbedjare; men det var samma ansikte,
och det hade under deras olycka blifvit
dem heligare, än det någonsin kunde
hafva blifvit i deras segertimme.
Likasom Kristus låg tre dygn i grafven fore
sin uppståndelse, så hade denna
hanssanna bild funnits i katakomberna tre
hundra år, innan den uppstod till ett
oförgängligt lif.
Målning på duk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
