Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Konstens undergång. Af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstens undergång.
565
öfver det smakens förfall, att han knappt
mer spelas i Kjöbenhavn, Nordens
andliga metropol, och att, om han
spelas, det är för tomma hus. Om man.
hvad rimligare är, ser skeptiskt på hans
verk, hvilken förvriden kritik har det
icke varit, som pustat det upp till ett
evangelium, visserligen med apostlar, men
utan åhörare. Wagner —jag tror knappt
han förstås utanför den lilla krets, som
trots utvecklingens ström bär den rena
konsten uppe. Och om han uppnått en
viss popularitet äfven hos själsplebejerna,
är det såsom uppförd efter dinern för
den mätta bourgeosien; hans texter,
sedan Faust II de största dramatiska
synteser, som frambragts i Tyskland, äro
latin för borgarne. Men hvarken
konsertmusik eller högre teater existerar for
andra än dem, som gitta betala och ändå
hafva tråkigt; de andra gå till operetter
och på varieté eller på cirkus. Det är
för varietéerna och cirkus, som teatern
måste vika platsen. Läs en gång i
tidningen Der Artist, så får ni en aning otn
hvilken roll gycklarne spela i värt samhälle.
Uttala ett ord af tvifvel, om det är
konst, som dessa herrar prestera, och ni
har dem i håret ögonblickligen.
Godmodiga tidningar upptaga en
dvärgkomikers filosofiska betraktelser öfver sin
höga och sällsynta roll i lifvet — han
blir inte utskrattad, ty han har publiken
med sig. Känsliga själar gräto vid
tanken att vi skulle få plaza de los tor os
hinsidan Pyreneerna; deras gråt må
rinna ännu, ty i stället för eleganta toreros
hafva vi fått the exentrics och pugilister
från hinsidan hafvet, och de äro råare.
Att parisarne tilljubla Yvette Guilbert,
för ögonblicket la chanteuse du jour, kan
förstås, ty hon är kvick: men att
damerna från Belleville^ och Montmartre’s
kro-gar, hvilkas röster och ben äro lika tunna,
och som äro så oblyga, att de fått
blusmännen att rodna, att de hos oss applå-
deras som lifliga, det visar blott att
den germaniska dumheten också är
simpel. Alltnog, varitéerna fyllas hvar kväll
af småborgare och ungdom, och
teatrar-nes prisreduktioner hjälpa ej; det enda
som håller dem uppe är
repertoarreduktion, den hafva de också företagit in
absurdum. Några danskar af rätt betydligt
renommé som konstnärer hade för ett par
år sedan — eggade af en idé till litterär
varieté, hvilken Holger Drachman framställde
i sin stora roman Forskrevet —, sökt
utföra den, som Herman Bang, eller
agiterat för den, som Carl Ewald. Det
råder icke någon klar enighet bland de
invigde, hvad denna varieté skulle vara
mer än litterär, och ingen vet just hvad
litterär vill säga i detta fall. Herr
Drachman vill visst hafva den till ett nytt
serveringssätt för lyrik, herr Bang visade
i Kristiania, att han vill ha den till
en förskola för teatern. Tanken är ädel,
och det är möjligt att den en gång för
en stund kan realiseras, slå an som något
nytt, och så dö bort. Ty att den
verkligen skulle förmå höja nivån ens en tum,
därpå har man grund att tvifla, när man
ser hur denna öfverallt annars sjunker.
Samtidigt med att herr Bang i Kristiania
startade en litterär varieté, gjorde en
kjöbenhavnsk restauratör, som i motsats
till sina kolleger var mera sangvinisk
spekulant än kommis-psykolog, ett
liknande experiment. Herr Bångs slut var
tragiskt; restauratören afskedade efter
kort tid den billige
inföding-skådespelare, han fått att sjunga lyrik, och
fick visst en dyr japanes i stället, som
kunde leka med snurror och hänga i ett
bamburör. Då kom folk åter för att
dricka hans öl.
Jag har sökt grunden till musikens,
dramatikens och måleriets icke obetyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
