Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Narren. En allegorisk dikt af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 TOR HEDüERG
Då jag yr och knappast flygg,
svingar mig mot ljuset skygg,
med en puckel på min rygg,
jag åt löjet skattar.
Skrattet är min sjuka böld
under febernätter,
skrattet är min svaghets sköld,
som mot kval jag sätter.
Skrattet är mitt äkta vif,
skrattet är mitt tidsfördrif,
skrattet är mitt högre lif,
här på jordens slätter.
Medan sorgen med besvär
plöjer hårda tegen,
till min fria himmel är
skrattet Jakobsstegen.
Du som tecken på din makt
bjällerkåpan på mig lagt,
men i skrattet just — gif akt —
blifver jag min egen.
Då jag skrattets skallra rör,
gudakraft mig fattar,
och din höghets tillbehör
jag för intet skattar;
af den glöd från ljusets härd,
som i skrattet blef beskärd,
skapar jag min egen värld,
står där stolt och skrattar!
Han har åter intagit sin plats pä det öfversta trappsteget.
Ett skämt! Hallå! Hör hit, ett lustigt skämt!
Jag narr, jag har det! Skämtet, det är natten,
som ligger drömmande kring land och vatten
och lockar fram de syner, dagen skrämt,
och rufvar gåtor, liksom draken skatten.
Ett präktigt skämt! Där skrider månen fram
och ser på jorden med ett kärligt öga,
och skogen står där, mörk och allvarsam,
och tänker mycket, men förråder föga;
i silfverglans förtonar bergets kam,
dess hvita lemmar sig i ljuset löga.
Hör, vågen hviskar, månskensstrimman är
det löje, som dess hviskning beledsagar,
och luften skälfver af ett ömt begär,
och kyska dimman skyler fält och hagar.
Allt är en enda fager harmoni,
ett underbart mysterium, hvars mening
tycks längta att sig lyfta lätt oeh fri
ur jordens något tröga hjärnförbening.
Där ha vi skämtet, — spegelfäkteri
är blott det hela, — där finns ingen mening!
Det är blott jag, som lägger den däri.
Nåja, det finns en mening, om du vill,
en härlig mening, den: att vara till!
Hvad — ler du, herre? Jag förstår dig visst.
På min bekostnad, menar du, är skämtet.
Låt gå! Men skrattar bäst, som skrattar sist!
Förutan mig ditt verk är tomt och trist,
ditt meningslösa allvar har förskämt det.
Jag kryddan sått därpå, jag är dess salt,
det är min spegel, som förskönar allt.
Jag bringat harmoni i dina skärfvor,
jag redt förvirringen i dina härfvor,
jag gifvit mörkret färg och tystnan röst,
jag lagt ett hjärta i naturens bröst.
Ett sken? Låt gå! Som dock mer skönhet gömmer,
än verkligheten, som din vanmakt dömmer.
Ta, skämt åsido — låt dig ej förtryta,
att äfven jag har något skäl att skryta.
Jag i ditt handtverk fuskat litet smått
och bättrat på och stundom äfven nått
så långt att kunna skapa ett och annat,
som du i ali din storhet ej försmått
att taga upp och säga: det var godt!
och hjälpt dig med, när du i stöpet stannat.
Som blodigt allvar det materiela
du — tag ej illa, herre — städs bedref,
och jag, fast puckelryggig, sned och skef,
representera fått det ideela.
Med mina krumsprång och med mina nycker
på stoftets bojor jag beständigt rycker,
och stå vi än till halsen kvar i dyn,
så har jag likväl riktat upp vår syn.
Och sist, jag prydt med fantasiens lekar
ett verk, hvars snillrikhet jag ej förnekar,
men endast förebrår: brist på moral,
ty i moralen, herre, är du skral!
Hvad, vill din tystnad månne protestera?
Godt, nådig herre, låt oss resonera!
På dagar sex ditt verk du skapat har.
Den första dagen, om mig ej bedrar
mitt minne, skildes mörkret ifrån ljuset,
den andra visst du skilde himmelshuset
från denna källare, där vi bo kvar.
Den tredje dagen skildes jord och vatten,
den fjärde skildes dagen ifrån natten.
Den femte skildes växterna och djuren,
den sjätte skildes mänskan från naturen.
När så på allt, så stort som smått du skilt,
och striden redan börjat rasa vildt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
