Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Hvad är Sampo? Med anledning af Axel Galléns tafla »Sampo smides». Af Juhani Aho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
JUHANI AHO.
det himmelens vindar och naturens
makter hade gifvit sin hjälp till dess
frambringande.
Jag sade, att Sampo är ett konstverk,
skaldens skönaste tanke. Det framgår
också af det sätt på hvilket Sampo
smi-des, ty detta arbete är egentligen
ingenting annat än en symbolisk framställning
al allt konstnärligt arbete öfverhufvud.
Och hvilken vacker symbol! En stor
konstnär, ett verkligt snille nöjer sig ej
med det första resultatet, med det första
misslyckade utkastet. Han slungar det
på elden, han vill icke veta af det, han
väntar på någonting nytt och bättre.
Det bättre födes, men det är icke heller
tillräckligt godt. På elden med det också,
utan förbarmande! Och så vidare, tre,
fyra och fem gånger! Men alltid lika
fåfängt. Konstnären blir förtviflad öfver
sina medhjälpare, mänskliga krafter äro
för svaga att få fram hans tankars ideal,
därtill behöfvas naturens makter — en
omedelbar hjälp från höjden. Och först
då han fått den, då hans ande med dess
tillhjälp kan göra sin sista väldiga
ansträngning, först då födes det, som han
velat frambringa, först då födes Sampo.
Sällan har en konstnär varit mera
samvetsgrann, sällan har hans tanke varit
större och hans framgång fullständigare.
Men alltid har en stor konstnärs lön
varit densamma som Ilmarinens. Den
som offrar sin andes bästa krafter för
mänskligheten, den som genom sina
tankar och verk skänker den lycka och
glädje, han får af sina samtida otack
till lön.
Ilmarinen hade likväl hoppats på något
annat, och det hade ju också lofvats
honom. Honom hade lofvats det, som
alltid hägrar såsom konstnärens bästa lön:
världens skönaste jungfru, Pojohlas bland
hela folket ryktbara dotter, som sitter
midt på norrskensflammornas båge, och
om hvilken det säges, att
månen sken på hennes panna,
solen skimrade på bröstet,
stjärnor sju från hennes axlar,
Karlavagnen ifrån skuldran.
Men då han efter väl förrättadt arbete
blygt går att begära sin belöning,
bedjande om det som varit den innersta
driffjädern till hans ansträngningar och
för hvars ernående han spänt alla sina
senor, förnekas det honom med kallt hån.
Jungfrun själf låter man svara honom:
Hvem skall då i nästa sommar
och det år, som därpå följer,
bringa gökarne att gala,
våra fåglar få att sjunga?
Om jag, dufva, här försvunne,
om jag, vildgås, vilse ginge,
skulle gökarna försvinna,
alla glädjens fåglar flykta -—• —.
Också lär jag aldrig hinna
bli från jungfru-lifvet ledig,
markens bär ej än jag plockat,
icke gått i svedjelanden,
icke lekt uti min löfskog.
Med nedböjdt hufvud återvänder han
till sitt hem, lämnande alla sitt arbetes
frukter efter sig att bringa lycka och
glädje och välgång öfver Pohjola.
Också denna del af Sampomyten
innehåller således en djup symbolik, liksom
Sampo själf är symbolen för ett stort
konstverk och berättelsen om dess fram
bringelse en likadan symbol för det
konstnärliga skapandet.
Detta är således ett svar till på
frågan: hvad är Sampo?, men gör
visserligen icke anspråk på att lösa problemet
bättre än de många andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
