Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Litteratur. Karl den tolftes bref. Af H. W.
- François Coppée. Af Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
H. W.
och ett godt porträtt af kungen* illustrera
brefsamlingen, hvars band är utfördt efter
bandet till en åt kung Karl öfverlämnad
bok. Porträttet är en kopia af Tanjé’s
kopparstick efter Kraffts i Lund 1717
målade porträtt, måhända det enda fullt
autentiska.
* *
*
Utgifvaren har ryckt historiens Karl XII
allt för nära in på lifvet, för att kunna
adoptera skaldernas, och han finner Karl
XII:s folk mera storslaget än hans person.
Ja, däri torde vara svårt att gifva honom
orätt, sedan man tagit reda på bådas lif
och gärning. Men då Karl XIl:s folk bar
hans regemente utan att knota, ehuru det
alldrig förts sin undergång så nära som af
honom, och då kung Karl ett par
årtionden efter sin befriande död, genom
partitidens brister i både krigföring, viljekraft
och statsmannablick, växte i minnet och
genom Skaldernas inspiration blef en
nationalhjälte, så torde äfven vår tids kritiske
forskare göra rätt uti, att, liksom kung
Karl, icke tappa humöret, därför att »taflan
är dyster och blodig». Den svenska
»stormakten» kunde icke lefva, när grannarne
växt ut från kurfurstendöme och
storfursten-döme till Preussens och Rysslands
militärmakter: men storslaget fick den gå ur
tiden med
Kung Karl den unga hjälte.
H. W.
frangois Coppée.
I en af dessa stora stenkaserner med
många fönster, många dörrar och
många små anspråkslösa våningar för mindre
bemedlade borgarfamiljer, hvarpå Paris är så
rikt, föddes Frangois Coppée den 26 januari
1842 vid Rue Saint Maur. Han var den
yngste af en talrik barnskara; döden hade redan
förut bortryckt hans bröder, och lille
Frangois blef för sina något till åren komna
föräldrar en lika oväntad som dyrbar
ersättning för hvad de förlorat. Man kan
ej undra på, om de äldre systrarna kelade
* Samma porträtt och autograf äro af förläggarne
benäget ställda till vårt förfogande.
med den ende brodern, om föräldrarna
aktade det klena, sjukliga barnet som sin
ögonsten. Därföre har ock Frangois
Coppée den rika källan till glädje, att han,
ehuru fostrad under enkla villkor, kan se
tillbaka på en lycklig barndom. Minnet
af densamma går äfven ofta igen i varma
skildringar af småborgarlif och i interiörer,
hvilkas förebilder hämtats från hans eget
barnahem. Med hvilken entusiasm säger
han sig ej, i sin senast utkomna bok »Mon
franc parler», minnas den lilla våningen
fem trappor upp vid rue Vaneau, där de
bodde sex i tre rum: föräldrarna, hans tre
systrar och han själf, den femårige parf
vein, som i idealisk sysslolöshet brukade
hänga öfver en oförgätlig balkongs
balustrad och betrakta omgifningen.
Coppée är af vallonsk härkomst, men
både han själf och hans föräldrar äro
födda i Paris. Och han har haft den
förmånen att äga ädla, högsinnade, ovanligt
aktningsvärda föräldrar. Han erhöll sin
första blick på lifvet i en omgifning, där
de ideella intressena aldrig åsidosattes,
prosaiska kraf och ekonomiska svårigheter till
trots. Och han har heller aldrig
underlåtit att vid hvarje möjligt tillfälle visa sin
tacksamhet såväl i ord som i handling.
Vi vilja till belysning omtala ett sådant
tillfälle, en prisutdelning för unga flickor
i en uppfostringsanstalt för fader- och
moderlösa barn. Frangois Coppée, då redan
medlem af franska akademien, presiderade
vid festen, och han uttalade därvid
följande varma ord, som utgöra en
verklig liten genremålning från hans
föräldrahem:
»Det är helt enkelt fråga om att
utbilda eder till goda husmödrar, och vid
första påseende tyckes problemet lätt nog.
Men jag, • som talar till er, vet väl,
hvilken sammanfattning af förtjänster det
behöfs till ett dylikt kall, ty jag har känt
en god husmoder, som var mig mycket
kär, och jag vill berätta er litet om henne.
Hon var gift med en måttligt aflönad
ämbetsman. De hade haft åtta barn,
hvaraf fyra återstodo, tre halfvuxna döttrar och
en liten gosse. Och hela denna familj
skulle ej blott lefva utan lefva efter sin
ställning, ty man hade sin lilla stolthet,
man ville icke väcka medlidande. Nåväl,
denna förträffliga husmoders féhänder hunno
med allt. De unga flickornas klädsel var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 11 17:25:01 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0102.html
