Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En österländsk besvärjelse och västerländsk folktro. Af Esaias Tegnér. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 ESAIAS TEGNÉR.
Morgongryningens sura,
medinensisk.
I Allah’s namn, den barmhärtige
För barmar ens.
Säg: Jag söker tillflykt hos Honom, som
öfver morgongryningen rår!
Intet som han skapat mig skada nu får.
Ej natten, när den sä?iker sig, skall blifva
mig svår.
Ja, ingen knutblåserska mig pina förmår,
och afundens blick mig ingenstädes når.
I denna besvärjelse kräfver ordet
»knutblåserska» – man kunde också
öfver-sätta: »knutspotterska» — en liten
kommentar. Arabiska författare berätta
följande:
Profeten föll en gång i en häftig
sjukdom, som snart visade sig hota hans lif.
Ingen förstod hvarifrån hemsökelsen
kommit, och ingen kände något medel
däremot. Bekymret var stort. Omsider
sände Allàh i en dröm ängelen Djibril,
och af denne erfor profeten, hvad det
var som vållade hans lidande.
En afvogt sinnad jude, vid namn
Le-bid, och dennes tre döttrar hade, såsom
det på vårt folkspråk heter, »förgjort»
honom. Efter trolldomskonstens hemliga
regler hade de af vax (eller deg)
förfärdigat en bild, som föreställde profeten.
Medelst hårstrån, som de vetat skaffa
sig från hans hufvud, hade de sedan
knutit elfva knutar på bilden; enligt andra
auktorer gjordes knutarna med en
bågsträng. Därefter hade besvärjerskorna
blåst och spottat på sina trollknutar.
Sedan de slutligen genomborrat bilden
med en spetsig nål, hade de sänkt den
ned i en brunn.
Med anledning af drömmen hämtades
nu trolltyget genast upp ur sitt gömsle.
Ängelen förde därpå från himmelen ned
till profeten den här öfversatta suran
«Morgongryningen» samt den i Korån
därnäst följande »Människorna». Dessa
båda stycken utgöra tillhopa elfva
verser. För hvar vers, som ängelen
uppläste, kunde profeten lossa en knut. När
alla elfva voro lösta, var sjukdomen
fullständigt borta.
Också på vår tafla finna vi i
omedelbar följd med verserna om
trollpac-kor, som blåsa på knutar, den
påföljande suran, den sista i Koràn. Den är
likväl här ej fullständigt upptagen; vi läsa
endast fyra verser däraf. I öfversättning
lyda dessa så:
I Allah’s namn, den barmhärtige
Förbarmarens.
Säg: Jag söker tillflykt hos Honom, som
är herre öfver människors barn,
hos Honom, som är konung öfver
människors barn,
hos Honom, som är Gud öfver
människors barn.
0, må jag ej falla i Hviskar ens garn!
Med Hviskaren, El-waswàs, på taflans
sista rad förstås alldeles samma potentat,
som vi från dess första rad känna under
namnet Scheitån. Det är fråga om den
lede frestaren själf, honom, som hviskar
onda ingifvelser i människornas hjärtan.
Naturligtvis är det med dennes mäktiga
hjälp, som trollpackorna göra sina
magiska knutar. Det är likaledes han, som
fyller den missunnsamme med afund och
låter hans onda öga och skadliga tunga
blifva till fördärf för allt, som de riktas
emot.
Tron på det onda ögats makt är hos
araberna den allmännast spridda
vidskepelsen, och det är väsentligen på den,
som nyss anförda korån-verser syfta.
I närmaste sammanhang med denna
tro står arabernas fruktan för en beröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
