Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om palmerna. Af Th. M. Fries. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om palmerna.
207
i närheten. Också är deras växtsätt ett
helt annat; de förekomma inne i
urskogarne och genomdraga där, såsom fasta
tåg, kronorna i alla riktningar ända upp
till trädtopparne. Vid denna sin
klättring hafva de god hjälp af sina blad,
hvilka ej äro samlade i stamspetsen,
utan sitta spridda med långa mellanrum.
Dessa blad (bild 11) äro parflikade, men
spetsen är utdragen i en ända till 1—2
meter lång, seg och böjlig snärt, som är tätt
besatt med kraftiga, nedåt riktade taggar.
Att råka ut för dessa hör ej till det
angenäma, ty sönderslitna kläder och
blodiga skråmor äro däraf en gifven följd,
isynnerhet som äfven stammar och
bladskaft stundom äro på liknande sätt
beväpnade. Om dessa snärtar, förda af
vinden, påträffa ett föremål, t. ex. en
gren, haka de sig genast fast därvid och
släppa ej sitt tag, så länge de lefva, och
då de tillika äro så sega, att — såsom
det blifvit sagdt —- »man skulle kunna
begagna dem såsom fångstredskap för
att därmed meta och upphala hästar»,
så är det lätt insedt, att rottingpalmerna
ej sakna förträffliga stöd. Då de hunnit
så högt, att de nå öfver stamtopparna,
och sålunda ej finna något föremål att
fasthaka sig vid, afvissna de längre ned
sittande bladen, och stammen glider ett
större eller längre stycke nedåt, ända till
dess det öfver trädtopparne förr
uppskjutande, men nu nedglidande stamstyckets
blad med sina taggförsedda snärtar kunna
gripa nya tag. Följden däraf blir, att
vid det stödjande trädets fot
rottingpalmens äldsta stamdelar ligga i stora
vindlingar nere på marken.
Hittills hafva vi lärt känna palmerna
endast under deras barndom och gröna
ungdom. * Förr eller senare — för några
palmarter efter helt få år, för andra först
Bild 11. Toppstycke af en blommande rottingpalm
(Calamus); nedtill till vänster ett blomholster.
efter flera decennier — inträder dock den
tid, då till deras förra uppgifter lägges
den att sörja för artens fortplantning
och förökning; med andra ord: de skola
utbilda ej blott nya blad, rötter och
stamdelar, utan äfven blommor och
frukter.
Med hänsyn till blommorna ligger
det nära till hands att antaga, att de
hos så ståtliga växter borde utmärka
sig genom storlek och fägring.
Motsatsen äger dock rum; palmblommorna äro
obetydliga både till storlek och färg, men
kunna i stället stundom imponera genom
sin talrikhet.
För att lättare erhålla en
föreställning härom, torde det vara skäl att vi
erinra oss en i dagligt tal s. k.
Calla-blomma — en i dubbelt afseende felaktig
benämning, då hvarken denna växt hör
till Calla-slägtet, ej heller det stora hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
