Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om palmerna. Af Th. M. Fries. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19B
th. m. fries.
bladet med den innanför sittande gula
pelaren är en blomma, utan en s. k.
blomkolf, d. v. s. en stor samling af
små, på ett gemensamt fäste sittande
och nedtill däri något insänkta blommor,
som fore blomningen omslutas af ett
enda, stort, sedan utbredt blad, det. s. k.
hölstret. Liknande är ock förhållandet
hos palmerna. Äfven hos dem finnas
hölsterblad, hvilka först fullständigt
omsluta den outvecklade blomställningen
såsom en hel hylsa. Sedan uppspricka
de på längden efter en bestämd linie,
hvarvid den innanför samlade och alltmer
hoppressade luften åtminstone ofta torde
vara en verkande orsak. Det uppgifves
t. o. m., att hos några sprickans bildande
och hölstrets öppnande åtföljes af en
ganska hörbar knall. Hos de allra flesta
äger dock blomsterbarnets födelse rum,
utan att dep hälsas af sådan salut.
Till sin storlek rättar hölstret sig
efter den innanför sittande
blomställningen och kan alltså än vara tämligen
litet, än uppnå nästan jättelika
dimensioner. Så t. ex. uppgifves det hos den
brasilianska Maximiliana regia kunna
blifva ända till 16 fot långt; stundom
är det ock ganska tjockt och erhåller
slutligen en hård, vedartad konsistens,
hvadan det ej är underligt, att
palm-hölster stundom kunna tjäna till vaggor
åt indianbarn, sedan till deras kanoter
eller, om de aflida späda, till deras
likkistor. Hvad åter angår blomkolfven,
så är den — i motsats till den falska
callans — hos de flesta palmer ej enkel,
utan delad i flera eller färre, längre eller
kortare, tätt gyttrade eller från
hvarandra utspärrade, upprätta eller slakt
nedhängande grenar. Blomantalet är hos
de större blomsamlingarne högst
betydligt; hos den äkta sagopalmen har man
t. ex. räknat 208,000 i en enda
blomställning, och ännu blomrikare finnas,
såsom snart skall visas.
Dessa blomsamlingar framkomma hos
de flesta palmerna ur knoppar, som
bildats i ett eller flera bladveck; själfva
toppknoppen däremot fortfar att tillväxa
samt bilda nya stamstycken och blad.
Hos några få, särskildt ståtliga arter är
förhållandet däremot ett annat, i det att
själfva topp- eller terminalknoppen
ombildas till en blomställningsknopp. En
oöfverstiglig gräns blir härigenom satt
för fortsatt tillväxt och bladbildning,
hvadan efter en enda blomningsperiod
det gamla, ståtliga trädet är ohjälpligen
hemfallet ät döden. Blomställningen
uppnår hos dessa palmer sin största
utveckling; den ser, af afbildningar att döma,
ut nästan som ett helt annat,
månggre-nigt träd, som uppskjuter ur
bladrosettens midt (bild 12), och blommornas antal
kan här räknas i millioner. Det är som
om det dödsdömda trädet på en gång
utvecklade alla de blommor, som hos andra
fördelas på en lång följd af år.
Huru dessa blomställningar än
utvecklas, är det helt naturligt, att det kräfves
en betydande mängd näringsämnen för
först blommornas, sedan frukternas
utbildning, äfvensom att denna näring måste
vara rikligare, ju större blomställningen
är. Också ha under en följd af år
stärkelse och dylika ämnen magasinerats i
stammens grundväfnad, och häraf bildas
vid blomnings- och fruktmognads-tiden
socker, som löses i det genom rötterna
upptagna vattnet och strömmar till
blomställningarne. Häraf vet människan att
begagna sig. För att åtkomma den
nämnda stärkelsen, hvaraf sedan den äkta
sagon beredes, fällas träden och
stärkelsen utlakas, och så mycket finnes däraf
hos vissa palmarter, att t. ex. en enda
15-årig stam af Sagus Rumphii kan lämna
ända till 3—4 kilogram sågo.
Föredrager man att erhålla den söta saften,
afskär man den af sitt hölster ännu
omgifna blomställningsknoppen och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
