Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om palmerna. Af Th. M. Fries. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19B
th. m. fries.
till de hårda frökärnorna, hvilka användas
till utfodring af hästar och kameler.
Viktigast äro dock frukterna — daddlarne
eller trädets »fingrar», grekernas daktyloi
—, ty dessa göra ifrågavarande palm på
stora sträckor, isynnerhet i Afrikas och
Arabiens ökentrakter och därtill
angränsande länder, till den viktigaste
näringsväxten, af hvilken många folkstammars
hela existens är beroende. Felslagning
af daddelskörden är där en lika stor
olycka, som hos oss missväxt på säd;
den del af Arabien, där daddelpalmen
bäst trifves, bär därför sedan urminnes
tider namnet »det lyckliga». Sådan var
daddelpalmens betydelse redan för minst
3—4,000 år sedan; sådan är den än i
dag. Därför uppräknar ock ett allmänt
egyptiskt ordspråk daddlarne bland de
fyra grundbestämmande faktorerna i den
fattige, förnöjsamme fellahns lif, nämligen
»solen, Nilen, daddlar och stryk».
Daddelpalmens ofantligt stora
betydelse i ekonomiskt afseende vållade, att
hon sedan urminnes tider betecknats
såsom »det välsignade», heliga trädet.
Särskildt var detta förhållandet i Arabien,
och det var därför för visso från
förfäderna ärfda känslor, som manade
Muhammed att pä det strängaste ålägga sina
bekännare att vörda och vårda detta
ädla träd. »Ären palmen», sade han,
»ty han liknar en dygdrik, ädel man,
som offrar hela sitt lif för att göra sina
medmänniskor godt.» Att nedhugga en
daddelpalm var därför en svår
förbrytelse, och än i dàg omtala resande i det
inre Afrika, huruledes under de
slafja-gande arabernas härjningståg, då allt
annat förstöres, daddelpalmen ensam skonas
och står liksom sörjande kvar midt i
förödelsen. Men ej nog härmed,
Muhammeds lära påbjöd ock daddelpalmens
odling, och det var därför en religiös
handling, då islams bekännare förflyttade detta
träd till de af dem eröfrade länderna,
äfven om dessa voro rika på andra
växtrikets produkter. De daddelpalmer, som
än i dag finnas i Spanien och på Sicilien,
äro afkomlingar af dem, som af
saracenerna dit infördes. Ett egendomligt
sammanträffande är, att denna palm fullt
trifves och lämnar mogna frukter i riklig
mängd endast i de länder, där
muhame-danismen härskar.
Redan långt före Muhameds
uppträdande hade emellertid uppfattningen af
daddelpalmens helighet funnit uttryck i
folkens religiösa föreställningar. Liksom
solen var den högstes representant på
himmelen, så var daddelpalmen det på
jorden och borde såsom sådan dyrkas.
Från det öde Arabien utgick denna
förenade sol- och palmdyrkan. Huru denna
spriddes, yttrade sig och på olika sätt
modifierades, förbjuder mig ej blott
utrymmet utan ock mina ringa kunskaper
att närmare framställa.
Äfven för de gamla egypterna var
daddelpalmen ett heligt träd. Den höga
ålder, som den uppnår, dess ständigt
grönskande krona, som hvarje år förnyas,
dess år efter år från roten
framkommande skott, — korteligen allt talar om
en beständig ungdom, om — på sätt och
vis — odödlighet. För de gamle
egypterna blef den därför en symbol af den
evigt sig föryngrande tiden; palmbladet
med sina flikar blef en bild af året och
dess tidsafdelningar. Början af större
sådana betecknades af en fågel, semiternas
chol och grekernas phoenix — hvilka
bägge benämningar tillika äro namn på
daddelpalmen.
Äfven i andra länder förlänade man
daddelpalmen en symbolisk betydelse.
I Grekland ansågs han såsom en segerns
sinnebild, och palmblad öfverräcktes
därför åt segrarne vid kämpaspelen. Likaså
nämnes han i bibeln såsom segerns och
skönhetens symbol. Men då seger
bringar fred, blef han ock fredens bild, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
