Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett blad ur Sveriges kulturhistoria. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett blad ur sveriges kulturhistoria.
245
kanel, saffran, honing och socker utan
åtskillnad vältes i maten. Det var dock
ej alltid ensamt med dylika obehag
främlingen hade att kämpa: stundom
klagades bittert öfver torftigheten af hvad som
kunde till bordet anskaffas. Ar 1622
affär-dade danska sändebudet i Stockholm en
klagande skrifvelse till sin regering, som,
med afräkning naturligen af den
färgläggning, hvartill nationalhatet kan hafva
gifvit anledning, lämnar en mörk skildring af
de vedermödor, som en dåtidens diplomat
hade att utstå, och visar, att »bordets
nöjen» ej alltid varit ett prerogativ för
denna samhällsklass. Han påstår, att
brödet i Stockholm var bakadt af
vid-brändt och fördärfvadt mjöl, merendels
osyradt, att under vintern stode ej annat
än sura och torkade födoämnen att fa;
hvad som där kallades färsk fisk, var
minst 14 dagar gammalt, och, säger han
vemodigt: »strömming regnat per totum»;
en dryck rent, tunnt öl stode ej att få för
pengar. Han klagar ock öfver kölden i
våningen och att det regnar in i alla rum,
hvilket dock, till någon tröst för honom,
lär vara fallet äfven i de svenska
riksrådens våningar. Brefvet ändas med en
bedröfvad förklaring, att han måste blifva
till en stackare, om detta får länge
fortfara.
I kläder och klenoder framträdde
rikedomen, snart lyxen vid denna tid, och
däröfver höjdes ständiga klagomål. Det
är nu en gammal erfarenhet, att hvarje
bortgående tid med ovilja skådar
nyheterna hos sin efterföljare och i dem knappt
vill se något annat än ett afsteg från
fädernas enkla, ärliga seder och en
eftergift för flärd och yppighet. Och man
kan än bättre förstå detta i en tid, som
såg århundradens gamla enkla seder
haste-ligen öfverflyglas af söderns förfining och
nya moder. Alla de högre
samhällsklasserna skattade åt den nya tidens
svagheter, om ock mer och mindre. Det all-
varliga prästerskapet kunde ej värja sig
mot modet; det förmanades 1619 af
ärkebiskopen att fly ali lättfärdighet i
klädnad, däribland tröjor med snören och
silfverknappar, vida fransyska byxor,
sam-metsgatubodar på ryggen, »uppslinat»,
benadt och för långt hår. Bland adeln
och de rikaste bland köpmansklassen
frodades naturligen det främmande ogräset
än starkare. Redan Karl IX uttalade sig
med ovilja om det stora prål och prakt,
som trängt in bland adeln och i hans
tanke var en ej ringa orsak till många
släkters obestånd och undergång,
hvarför han förbjöd, att någon under
grefve-stånd skulle vid förmälningen få gifva
sin brud kläder, besatta med guld, pärlor
eller ädla stenar. Förbuden upprepas,
till och med så sent som 1644, då adeln
redan fullständigt införlifvat med sig
utlandets prakt och yppighet i dräkten,
men det var ett fruktlöst försök att kämpa
mot den öfvermäktiga strömmen. När
man genomögnar uppgifterna på de rikes
klädkammare från denna tid, häpnar man
öfver de massor af guld- och
silfverbro-derade dräkter, finare spetsar, kläder af
pärlstickadt tyg, sammet och atlas,
nederländskt kläde och pälsverk, som sålunda
samlades i en familj. Och pälsverk, eller
som det då benämdes gråverk, användes
i vida större utsträckning än nu,
nämligen ej blott till ytterkläder eller till bräm
å finare dräkter, utan till tröjor, stöflar
och, som förut är nämndt, äfven till
nattkläder. Linnet var visserligen ej någon
sällsynthet som i förra seklet, men det
betraktades ännu som en lyx och banade
sig endast småningom väg. Kristinas
hof var, om man undantager henne själf,
som i sin klädsel var enkel, ofta föga
prydlig, eller rent af vårdslös, lika
glänsande i sitt uppträdande som något af
de stora hofven i söder, och det var nog
en utstuderad finess af Whitelocke, att
då han 1654 hade sin första audiens hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
