Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett blad ur Sveriges kulturhistoria. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
claes annerstedt.
henne bar han en till utseendet enkel
svart dräkt, som dock var af det finaste
kläde, som för penningar stått att få i
England, och i hvilken hvarje knapp var
en diamant, hvarför han med stolthet
nämner, att dess värde uppgick till 16,000
kronor. *
I silfver och pretiosa nedlades
jämförelsevis stora summor. Redan 1625
inrymde Gustaf Adolfs silfverkammare på
Stockholms slott 221 stora och små
silf-verfat, 126 tallrikar, 133 konfektskålar,
36 kredenser, 30 saltkar etc., men af
bordsknifvar endast 8, af gafflar 13
stycken. Till systerns förmälning beställde
han silfver för ett värde af mellan
40-och 50,000 kronor. Den diamantring
Maria Eleonora erhöll vid sin förmälning
hade kostat mer än 100,000 kronor, och
1630 fick Thomas de Roe, som å
Englands vägnar bemedlat föregående årets
traktat med Polen, en guldkedja med
konungens porträtt i diamanter samt en
silfverservis, värderade till 96,000 kronor.
Ett drag i tidens lefnadssätt, som
måste slå nittonde seklets människor med
förvåning, är dess tidighet; den röjer
härutinnan forna tiders enkla och stränga
vanor. Redan kl. 5 på morgonen begyntes
arbetet i skolorna, ja Karl X måste
under sina Upsalastudier stiga upp kl. 4
om morgonen, hvilket ju äfven var
Kristinas vana under den första
regeringstiden, och ämbetsverken i Stockholm
öppnades kl. 6. Med sådana exempel
för ögonen förstår man, hvarför Karl IX:s
hofordning kunde förlägga
middagstimmen mellan 10—11 och kvällsvarden till
mellan 4 och 5. Och middagstimmen
hos de store var ännu kring år 1654 kl.
11 på förmiddagen. Sena nattsamkväm
voro dock ej ovanliga vid större fester.
* Alla penningvärden äro under hänsyn till
tidens varuvärden reducerade till hvad de böra
anses motsvara i våra tider, så att hvarje l;rona då för
tiden beräknas lika med tre kronor nu för tiden.
Till bibehållandet af enkelhet i seder
bidrog samfärdsmedlens låga ståndpunkt.
Af vägar i vår tids mening fanns ej
något alis vid sjuttonde seklets ingång. Och
man bör ej däröfver förvåna sig, ty clet
stod föga bättre till i rikare länder; och
huru fattigt, glest befolkadt var ej vårt
land, hur svag dess produktion och
därför hur naturlig obetydligheten i dess
handel och sjöfart! Man kunde knappast
vänta att finna det annorlunda.
Städernas blomstring är ju en mätare pä den
materiella utvecklingens styrka. Och om
Sveriges städer yttrades i rådet under
förmyndareregeringen, att cle voro föga
bättre än med kåkar och bettlarestugor
bebyggda bondbyar, i hvilka åkerbruk och
krögerirörelse voro hufvudnäringen.
Vägarne i vårt land före storhetstiden voro
ej annat än ridvägar, som hufvudsakligen
följde de ursprungliga stigarne och
därför slingrade sig backe upp och backe
ned; i lösare jordmån voro de så djupt
nedskurna, att, då de 1111 begynte med
lastfordon befaras, kunde aldrig två dylika
mötas, och i mera oländig mark utgjorde
stenar och stubbar vanliga hinder. Gustaf
Adolf dömde om dem, att de voro så
trånga och steniga, att de snarare
förtjänte kallas gångstigar än allmänna
vägar. Det är han, som har äran af att
först med kraft och i större skala hafva
arbetat på att utveckla vägväsendet, och
verket fortsattes energiskt af
förmyndareregeringen. Följden blef ett för sin tid
verkligen storartadt nät af riktiga
landsvägar, som visserligen i våra ögon skulle
varit alltför backiga men dock i det hela
då för tiden täflade med och
öfverträffade de bästa i främmande länder. Att
dock resor ej ansågos för en bekvämlig
förströelse, utan för ett företag fullt af
vedermödor och faror, synes däraf, att
Whitelocke, på samma gång han högt
lofordar våra vägars art i jämförelse med
andras, dock säger, att han måste prisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
