Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett blad ur Sveriges kulturhistoria. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
claes annerstedt.
yppighet. Drottning Kristina införde i
hofvets lefnadssätt och uppträdande en
prakt och glans, som kunde anstått
regenten i det rika Frankrike, men ej stod
i rimligt förhållande till våra tillgångar.
Omkostnaderna för hofstaten
femdubbla-des under hennes tioåriga regering, och
efter 1650 aflöste festerna vid hofvet
hvarandra, till dess en tom statskassa
härför satte en gräns. Hennes slöseri
kände understundom inga gränser. Den
franske ambassadör, som 1646 lämnade
landet, fick presentef till ett värde af
öfver en half million kronor; en fransk lärd
dylika för 30,000 kronor utom en
års-pension af öfver 20,000. — De store
täflade att ej stå henne efter. Den rad
af gästabud, karuseller och skådespel,
med hvilka de firade hennes kröning 1650,
och där den ene sökte öfverbjuda den
andre i att uppfinna och utveckla den
kostbaraste ståt, var äfven för tiden
oerhörd och skulle förefallit deras fäder, som
deltagit i Upsala möte och bevistat
tragedien pä Linköpings torg, att vara en
verklig styggelse. Själfva Frankrikes
sändebud uttalade 1649, att lyxen i
Sverige var i förhållande till tillgångarne
större än i något annat land i världen.
Man kan väl fråga, huru dylikt var
möjligt i ett på det hela så fattigt land
som Sverige, utan att genast i grund och
botten ruinera dem, som förde ett dylikt
lefnadssätt. Förklaringen ligger däri, att
den tidens högadel satt inne med
inkomster, om hvilkas storlek man vanligen ej
gör sig begrepp, och som äfven i våra
dagar måste förefalla kolossala. Förutom
egna ärfda stora jordbesittningar,
förökade genom köp och donationer,
innehade ju grefvarne och friherrarne stora
förläningar af nästan furstlig betydenhet;
hvartill ofta kommo betydliga krigsbyten
och en ej alldeles sällsynt förmåga att
med verklig finansiel skicklighet draga
stor vinst af sina ekonomiska förmåner
och besittningar. Whitelocke uppgifver
sig ur säker källa hafva inhämtat, att
rikskanslerens bägge söner hade i
årsinkomst, den yngre Erik en summa af
480,000 kronor, den äldre Johan, som
gift sig till stor förmögenhet, det dubbla
beloppet. Och det holländska sändebudet
skrifver hem, att åtskilliga magnater njöto
af just det inkomstbelopp, som ofvan
anförts om Erik Oxenstierna. Man kan då
förstå, att innehafvarne af de stora
ärftliga förläningarne måste haft ännu mera.
Leckö grefskap uppgifves hafva inbringat
300,000 kronor, och detta var dock blott
en af Delagardieska ättens många
förläningar; ej häller var det det största
grefskapet, ty Södermöre, tillhörigt Axel
Oxenstierna, räknades för att vara tre
gånger så stort. Torstenssons stat som
fältherre och Pommersk generalguvernör
uppgick till öfver 250,000; lägger man
därtill hans gods och ärftliga förläning,
ser man, att han för visso haft vida mer
än en half million. Sannolikt hafva de
förnämsta stormännens inkomster hållit
sig ikring, ej så sällan betydligt
öfverstigit denna siffra. Och härmed kan
jämföras, att ärkebiskopen ägde en lön af
24,000 kronor, en professor af 4,200, och
att den senare ansågs hafva det rätt
godt.
Denna rikedom bidrager att förklara
den öfverlägsna sociala ställning, som
stormännen intogo gent emot lågadeln.
Den hade från början ej hvilat ensamt
på den större förmögenheten utan äfven
på den gamla svenska börden. De så
kallade rådssläkterna, hvilkas
jordbesittningar betydligt öfverträffade den öfriga
adelns (så till exempel innehade 1644
rådets fåtaliga medlemmar 15 procent af
hela frälsejorden), bildade en nästan
sluten högaristokrati midt i den öfriga
massan af frälsemän. Egendomligt är dock
att iakttaga, huru under tidehvarfvets
fortgång den urgamla svenska börden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
