Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En Mikaëlidag i Norrbotten. Af Richard Melander. Efter anteckningar af Oscar Keen. Med 11 bilder af Oscar Keen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ex j1ikaëlidag i norrbotten
259
Hvar fanns det en sådan timmertummare
som han — och kunde bolagen nånsin
få flinkare flottningskarl? Och supsam
var han inte. Eau-de-colognen och
Hofif-mans-dropparna, som fanns mest i hvar
stuga, hade aldrig funnits i hans.
Därför blef det också något öfver för
honom. Och fundera kunde han, hur han
skulle använda pengarna. Han skulle
köpa sig hemman med hästar och kor,
och föräldrarna skulle flytta till honom
och skulle aldrig behöfva sitta som
undantagsfolk och inte heller komma på
socknen. Och när han så fått gården i
ordning, skulle han gifta sig; det fanns
bara en flicka, som han hade tänkt på
— länge, länge — ja det var en
alldeles särskild historia ....
En främmande herre, en sörlänning,
hade varit i Rödingträsk och gjort
affärer med lapparna och skulle nu ner
till Boden. Själf hade han kärra, och
det gällde bara att få låna häst. Så
kom han fram till stugan — ack, hon
mindes allt så väl! — utan att stanna
och tala med unge Sandström, som stod
och tjärade skidorna för vintern. Att
det var en sörlänning, hade de genast
förstått af det att han knackade på
dörren, innan han steg på. Han önskade
en häst till Boden och byarna
däromkring. Hon undrade, om hon finge bjuda
på kaffe och färska våfflor. Ja
gudbevars, menade han. Och se’n så tände
han en cigarrett. Hon undrade
hvarifrån han var. Från Stockholm, svarade
han. Jaså, ja dit hade hon och gubben
också tänkt resa, men så hade de
funderat på Amerika, eftersom det skulle
ligga närmare, hade gubben sagt. Och
då skrattade den främmande så godt ....
Nu var hästen framme. Färden gick
öfver Hednorets färjställe till Boden.
Långt framför hade de en mörk, taggig
skogskam. Ännu längre bort glittrade
en fjärd i solljuset, och en strimma af
hafvet låg som en silfverrand utefter
horisonten .... Allt, allt hade sonen
beskrifvit så noggrannt. Snart lämnade de
kärra och häst och togo till fots af på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
