Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En Mikaëlidag i Norrbotten. Af Richard Melander. Efter anteckningar af Oscar Keen. Med 11 bilder af Oscar Keen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 54
richard melander.
en skogsväg. Skymningen föll redan på,
och när de hunnit ut på den stora
blötmyren, var det mörkt. Den unge tände
då ett torrvedsbloss och bad främlingen
noga se sig för, eftersom myren var
farlig. Då kom någon gående från andra
hållet. Det var en ung flicka, och vacker
var hon, kunde han se vid skenet från
blosset. Hon hade sett ljuset och gjorde
dem sällskap, eftersom hon skulle samma
väg. Och så hunno de fram till Skata-
mark, just som blosset höll på att
slockna ... . Men hur många gånger hade
han icke för sin mor omtalat den enkla
lilla händelsen! Och huru tydligt kunde
hon icke ännu höra hans mjuka, goda
röst! Och den rösten skulle hon aldrig
mer höra .... aldrig mer se honom
komma hem från skidfärderna röd och
varm .... Gud skulle ta’ honom från
henne .... hvad hade hon då gjort, som
förtjänade ett sådant straff? Nej — nej
— nej — Han kunde inte ta’ hennes son
från henne ....
Hon strök nu åter hans hår ur pannan
och ropade honom vid namn. Då intet
svar följde, ville hon ordna hans väst
och halsduk och trädde därför handen in
under rocken .... Blod!
Ett enda genomträngande smärtans
och förtviflans skri - och så fick hon i
detsamma syn på Brogren, som sökte
undvika hennes blick. Borrande sina
flammande ögon i hans gråbleka ansikte,
skrek hon:
»Gif mig åter min son! du har stulit
hans lif! du — du — må Gud förb—»
Hon sjönk sanslös ned på golfvet, och
den gryende höstmorgonen kastade
genom stugans halföppna dörr sitt kalla
ljus öfver hennes stela, dödslika drag.
Norrskenet sände fladdrande
strålknippen öfver den snöhöljda
kyrkogården, då Sandströms far och bror med
ett par släktingar skottade igen grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
