Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En syn. Af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En syn.
Af Jane Gernandt- Claine.
n polsk dam har berättat mig följande
^’V episod ur sitt lif.
»Man har sagt om min far, att han
ägde hvad engelsmännen kalla »the
se-cond view», och jag har hört hans
vänner tala om, att han tio år före sin död
upptecknat en dröm, hvari han såg sig
själf som ihjälskjuten och som förutsade
alla omständigheterna vid hans tragiska
slut — kulan, som genomborrade hans
bröst, och den ryske soldaten, som lutade
sig öfver honom och gaf honom
döds-hugget. Kanske är det efter honom jag
har mina besynnerliga drömmar; men jag
har icke sett mig själf som död, jag har
sett en annan, en, som redan låg i
jorden. När det hände mig, skulle jag
hellre velat, att det varit jag, som legat
i min graf.
Det är länge sedan, ty det var på
våren 1871 — åtta år efter vårt lands
sista stora olycka, som dödade min far
och som dref min mor och mig i
landsflykt. Jag hade kommit tillbaka till
Polen, men ensam och fattig, ty min mor
hade slutat sina dagar i Paris, och vår
egendom var konfiskerad; det var endast
genom en vän till vår familj, en
furstinna Potocka, som jag erhållit tak öfver
hufvudet. Furstinnan, som bevarat ett
mycket sympatiskt minne af min far,
hade låtit uppfostra mig i »Sacre Cæur»,
och när jag lämnade klostret, var det
fortfarande hon, som tog sig an mig. Själf
for hon, sjuk af längtan efter Polen, från
Paris till Rivieran och från Rivieran till
Paris, men hon ville icke döma mig till
detta nomadlif. Hon ställde om, att jag
fick återvända till Galizien, icke långt
ifrån den trakt, där jag var född och
där jag bott som barn. Det var det
gamla Krzywczyce, som öppnade sina
portar för mig. Jag bodde där nära ett
halft år som gäst hos grefvinnan
Zamoy-ska och som sällskap åt hennes sjuka
syster. Grefvinnan själf uppehöll sig icke
ofta på landet. Hon tyckte icke om
ensligheten på sitt gods och hade större och
viktigare intressen att taga vara på i
Krakau; — en god del af hennes
förmögenhet stod den tiden på spel i något
bankföretag. Och hon bevakade den med
falkögon, ty hon var af fattig adelssläkt
och hade gift sig till en rikedom, som
hon var ensam om att försvara.
Mannen var längesedan död.
Hon var nära sitt fyrtionde år — hög,
kraftfull, befallande, med svart hår och
starka toner af guld och rödt i hyn, och
när jag gick och såg mig om bland de
buxbomkantade rabatterna i Krzywczyces
slottsträdgård, kunde jag aldrig komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
