Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Finland i 19:e seklet. Af H. W. - »Den lilla kvinnomänniskan» i Axel Lundegårds diktning. Af Frigga Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortbildat orkestermusiköfningar i flere städer.
De fyra förnämsta städerna ha stående
orkestrar af betydenhet. En »musikförening» i
Helsingfors uppehåller, med stöd af statsanslag,
en högt utvecklad musikskola. — Den fmska
tondiktningens främsta namn är Pacius, hvars
opera »Kung Karls jakt» 1852 uppfördes af
amatörer i Helsingfors och fyra år därefter
på K. operan i Stockholm, — icke som förf.
uppger »som festspel vid kung Karl XV:s
kröning» (då uppfördes den för 19:e gången)
utan på den 1856 regerande konungens
namnsdag, Oskarsdagen. — Sången vid de af
folkbildningens vänner anordnade sommarfesterna
hälsas af författaren med glädje. De äro en
märklig företeelse, dessa sångsällskap af
arbetare, af bondflickor o. s. v., hvilka för
öfningar offra tid och penningar och sedan med
friskt mod inträda på vädjobanan vid
sångartäflingen inför tusentals landsmän och utvalda
prisdomare. De ha tydligen höjt sitt
musiksinne öfver »missmodets» nivå.
Den sceniska konsten har långsamt
framskridit från resande sällskap och
societetsspektakel till icke blott svensk utan äfven finsk
teater, ja, den senare växte en tid ut till
finsk opera. Men efter sex år måste denna
upphöra; teatern lefver ännu kvar med växande
originalrepertoar. Hvardera af de båda
teatrarna i Helsingfors erhåller årligt statsanslag,
den svenska 27,000 mark, den finska 32,000,
hvarjemte Helsingfors stad och enskilda
konsortier betala bortåt lika mycket. Att den
fmska sceniska konsten låter se och tala väl om
sig äfven i Sverige, har Arppes trupp nyligen
lärt oss under gästbesök i Stockholm och
andra svenska städer.
Till sist ett ord om illustrationerna. Bland
dem finnas alldeles utmärkta saker och bland
dem finnas svagare ting, som till och med
hellre kunnat vara borta, men det goda är
så öfvervägande, att det ger boken sin prägel.
Därför hälsa vi med glädje detta vittne om
Finlands andliga och materiela ståndpunkt i
slutet af Det 19:e århundradet, och fråga våra
svenske landsmän: skulle vi så raskt, som
våra finske bröder, kunnat utföra ett sådant
verk? Vi våga knappt tro det — minst den,
som under årtionden pröfvat den svenska
allmänhetens benägenhet att stödja värdefullt
illustrerade periodiska organ för konst och
bildning. Verkligheten visar icke heller upp
ett sådant svenskt arbete som Mechelins eller
det nämnda danska verket under Galschiöt’s
ledning. Men vårt kommer väl.
Låtom oss blott icke vänta, tills vi få gå
till verks under lika starkt patriotiskt tryck,
som det, hvilket nu framkallat det fmska och
det danska.
H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
