Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Från Magdalena Rudenschiölds ungdomsdagar. Några meddelanden ur en brefväxling. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MAGDALENA RUDENSCHIÖLDS UNGDOMSDAGAR.
391
en del kavaljerer och ännu flere damer.
Och som vi redan hört af fröken
Rudenschöld, hade konungen å andra sidan
svårigheter med sin syster, som prompt
ville rida, oaktadt hennes runda figur icke
alis passade härför.
Ändtligen var rollfördelningen färdig.
Konungen själf var Arabiens konung
Sy-phax; härtig Karl var Guelf, chef för
tyskarne; härtig Fredrik Rinaldo; Sofia
Albertina Armida.
Ursprungligen skulle, såsom af
brefvet framgår, Magdalena Rudenschiöld
haft den svartklädda, försmådda
Hermi-nes roll, hvari ock Fersen upptar henne
å sin lista, men genom förfall för en
annan hofdam fick hon en gladare skepnad,
Melusina — Rinaldos skyddsfes roll, och
blef sålunda härtig Fredriks dam,
hvarigenom hon likväl synes hafva gått miste
om ett pris.
Sex dagar skulle karusellen pågå —
likväl fördelade på flere veckor,
däremellan repeterade man. Vädret var ofta
ogynnsamt, flere missöden och olyckor
inträffade; prinsessan föll ur sin char på
grund af att hennes hästar skenade,
härtig Karl skadade sitt ben mot barrièren,
en stallpage Platen dog af ett vådaskott,
korteligen festen var »ej blot til Lyst».
För Magdalena Rudenschiöld var den
en triumf.
»Jag föreställde fén Melusina», skrifver
hon i den af Tegnér anförda äldre
själf-biografien, »som beskyddade de kristna,
och prins Fredrik var min riddare. Han
föreställde Rinaldo, som jag ryckt undan
Armidas förtrollning. Jag red på en
utmärkt vacker, hvit häst och var klädd
som en nymf, med blottad hals och
armar, en gördel blixtrande af diamanter
och en hvit slöja, som föll ned öfver min
häst, som ett fladdrande draperi. Åtföljd
af Rinaldo red jag fram i galopp och
framställde honom för stridsdomarne. Mitt
framträdande gjorde ett lifligt uppseende
hos alla åskådarne, jag fick från alla håll
handklappningar, och man försäkrade mig,
att jag denna gång hade varit vackrare
än någonsin*. Det som mer än alla
dessa artigheter öfvertygade mig härom,
var det intryck, som mitt uppträdande
gjorde på baron Armfelt, och som icke
undgick min uppmärksamhet. Jag njöt
i fulla drag af denna triumf» **.
Grefvinnan Ehrensvärd hade med
förtjusning gladt sig åt den vackra figur
hennes lilla Madeleine skulle göra i
karusellen och hon fann sina spådomar
bekräftade af prinsessans bref. »Jag visste
det från början», svarar hon henne, »hon
gör en charmant figur till häst, och hon
är intressant i allt hvad hon företager
sig, men mest vid de tillfällen, då hon
kan visa sitt behag och sin vighet, såsom
i dansen eller till häst, isynnerhet som
hon därmed förenar en otvungenhet, som
gör allt så naturligt. ***
Grefvinnan Ehrensvärd hade också
direkt komplimenterat Madeleine, och denna
svarar i september 1785 i ett bref, som
helt och hållet andas barnslig glädje öfver
den triumf hon vunnit:
»De komplimenter du ägnar mig,
kära vän, äro de som gjort mig mest
glädje, då de komma från dig, men man
har säkerligen gifvit dig en för mig allt
för fördelaktig skildring; jag har icke
förtjänat allt det beröm man ägnat mig.
Denna häst är så lätt att rida, att det
icke gör stor ära att föra den, han går
af sig själf. Jag medger, att törhända
min klädsel gifvit mig en smula företräde,
då den var den vackraste, eller
åtminstone den lättaste, hvilket är mycket
fördelaktigt till häst. För resten känner du
ju vår societet. En kompliment från en
kunglig person framkallar alla andras,
åtminstone har jag skördat denna erfaren-
* Ehrenström bekräftar detta (II: 275).
** Elof Tegnér, Armfelt.
*** Bref i Eriksbergs arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
