Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Spansk grandezza. Af Elof Tegnér. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
elof tegnér.
kejsarens svit, voro, säger den spanske
historieskrifvaren Prudencio de Sandoval,
»alla klädda i praktfulla dräkter af
guld-och silfverbrokad med rika broderier och
bräm och redo rikt utstyrda hästar.»
Och kröningen försiggick i Karl den
stores uråldriga tempel; den unge
monarken, sitt århundrades statsklokaste
furste, var vigd att regera de riken, i
hvilka »solen ej gick ned.»
Men utan strider hade denna
minnesvärda högtidlighet icke aflupit. Det
var på vippen att en stor del af de
tyska furstar, som inställt sig för att
hylla den nye kejsaren, hade lämnat
kröningsstaden. De spanska ädlingarna i
kejsarens följe hade härtill gifvit
anledning. Saken gällde ingalunda den
inbördes maktställningen mellan Tyskland
och Spanien; men den var inför tidens
åskådningssätt icke mindre viktig.
Tvistefrågan var, huruvida de stolta spaniorerna
skulle vid kröningen begagna sin rätt att
inför Spaniens konung visa sig med
betäckt hufvud eller underkasta sig den
etikett, som bjöd, att det heliga
romerska rikets furstar i kejsarens närvaro
blottade sina hufvud. Denna
hattfrågas lösning fordrade vidlyftiga
underhandlingar. Slutligen lyckades det
kejsarens klokhet och hans
öfverhofmar-skalks, hertig Fadrique d’Albas
öfvertal-ningsgåfva att förmå de uppretade
spanske riddersmannen att i likhet med de
tyska furstarne blotta sina hufvud. De
nedlade likväl en energisk protest mot
hvarje konsekvens af detta steg, som
kunde leda till godkännande af dessa
furstars fordran på likställighet med dem i
andra afseenden.
Det var den spanska »grandezzan»,
som här i den nyare tidens början för
första gången på ett uppseendeväckande
sätt gaf sig luft utanför Spanien. De
följande seklerna lärde Europa att känna
dess anspråk: vid hofven, i diplomatiska
förbindelser och i det enskilda lifvet.
Rangtvisternas historia har många kapitel,
hämtade från de spanska grandernas
uppträdande. Öfver hela Europa blef den
spanska högdragenheten ett ordspråk, och
det var, långt före Ofifenbachs dagar, ej
fritt att man utanför Spanien skrattade
åt »en äkta spanior» och hans anspråk.
Men den spanska grandezzan, ej blott
i den öfverförda bemärkelsen af
högdragen stolthet, utan såsom en
samhällsinstitution med sina rättigheter och
sedvänjor har lefvat kvar in i vårt
århundrade. En svensk antecknare, Sveriges
sändebud i Spanien vid Ferdinand VII:s
hof, grefve Jakob De la Gardie har i sin
dagbok bevarat åtskilliga drag af denna
kvarlefva af spansk storhet, sådan den
tedde sig i vårt århundrades andra
årtionde, sedan Spanien genomgått sin
första revolutionskris. Ett och annat i
hans anteckningar är upplysande för detta
ämne och torde icke sakna sitt intresse
för nutida läsare. Först må vi dock
erinra oss något af hvad andra källor
berätta om grandezzans uppkomst och
blomstring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
