Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Spansk grandezza. Af Elof Tegnér. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
elof tegnér.
ning vidunderlig. Den’ svenske ministern
blef öfverlupen af tiggare af alla klasser:
präster, officerare — t. o. m. af öfverstes
grad — sekreterare i det kongl, kansliet
och ministrarnas betjäning, alla kommo
de och begärde dels understöd, dels
drickspenningar*. Vid
regeringsärendenas behandling röjde sig hänsynslöst
godtycke, grof vårdslöshet och en
häpnadsväckande okunnighet. De detaljer,
denna dagbok berättar om förföljelser
och arresteringar af misshagliga personer,
erinra om de gamle romerske kejsarnes
värsta tider.
Det skulle föra oss för långt att
anteckna annat än hvad som står i
sammanhang med vårt ämne. Äfven ur de
yttre formerna för det lif, som i detta
land rörde sig på samhällets höjder, äro
bidrag att hämta till tidens bild.
Först något om den ståt, som mötte
betraktaren hos konung Ferdinand själf
— urkällan till och höjden af ali
grandezza.
Den första högtidlighet, som De la
Gardie bevistade efter sin ankomst, var
en »besomano», då konungen tillstadde
2,000 af sina trogna undersåtar att kyssa
sin kungliga hand. Bland dem såg
man hofmän och statsministrar, arméens
officerare och soldater, munkar och
präster, t. o. m. små barn på 6 à 8 år.
Alla tågade de fram till den plats i
tronsalen, där konungen stod i stor uniform,
omgifven af sin stora vakt och corps
diplomatique; alla föllo på knä och kysste
monarkens och de båda infanternas —
hans broders och farbroders — händer.
En annan dag var det »besomano» för
* Bland De la Gardies papper finnes en
promemoria öfver de drickspenningar, som man vid
nyåret väntade af ett utländskt sändebud i Madrid.
Summan uppgår till 2,000 realer, däribland till
statsministrarnas och kanslitjänstemännens betjäning öfver
1,300 realer, vidare till hofbetjäningen,
gardesmusiken o. s. v.
damerna. Äfven de föllo på ett knä och
kysste den kungliga handen. »De flesta
voro gamla och fula», säger antecknaren,
»utstyrda med juveler och styf kjortlar,
hvilket hörde till etiketten.» — Med skäl
fann De la Gardie, att ceremonien,
särskildt den sistnämnda, med sina knäfall
såsom inför Gud, erinrade om
Österlandets slafviska bruk.
När konungen for på teatern
»inkognito», var han åtföljd af hela sin
vakt, 150 man, som uppställdes framför
teaterhuset, och äfven när han gästade
enskilda hus, så följde vakten med såsom
objudna gäster. Hofbetjäningens löner
uppgingo till 4 millioner realer om året;
400 skålp. kött användes dagligen till
konungens bord, dit dock aldrig några
gäster bjödos. Och när han bjöd sig
själf till gäst hos någon af sina gränder,
så gick allting till i samma stil. En fest
med illumination, gifven i hertigens af
Medina Celi palats för konungen under
hertigens frånvaro, kostade denne mellan
5 och 6,000 pesos duros (omkr. 20,000
kr.). För bordet, beräknadt för 30
personer, hade 34 kockar arbetat i tvenne
dagar. — Ståtligt gick det till, när
konungen återkom till slottet i Madrid, äfven
från korta lustresor, såsom till Escorial.
Då bildade trupperna haie till en längd
af 3 svenska fjärdingsväg, säger De la
Gardie; gardesregementen och drabanter
fyllde slottets borggård och trappor. Vid
nedersta trappsteget mottogs konungen
af hela hofvet och Spaniens gränder, alla
knäböjande, när monarken steg ur
vagnen. Hofvet gick framför konungen
uppför trappan; granderna följde honom,
två och tvä. I en af slottets salar stod
corps diplomatique, som fått vänta i tre
timmar för att bevittna denna högtidliga
akt, jämte en mängd »munkar, präster
och civila ämbetsmän, alla dessa på knä,
kyssande konungens hand, då han
passerade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
