Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Spansk grandezza. Af Elof Tegnér. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spansk grandezza.
443
Det kan förtjäna nämnas, att det
hörde till ceremonielet för de utländska
makternas sändebud, att dessa tre
gånger i veckan inställde sig för att
uppvakta Hans Majestät, »en ceremoni,
anmärker antecknaren, som måste för
konungen vara likaså ledsam som för oss.»
Stundom kunde ’ dock denna styfva
etikett aflösas af den mest ogenerade
frihet från alla former. Konungen kunde
roa sig med att i skjortärmarna deltaga
i lekar och kroppsöfningar, och det hände
honom, hvad som säkert aldrig händt
hans förfäder på Spaniens tron, att dansa
med den kvinnliga betjäningen på hofvet
vid en bal, som han gaf åt sitt
tjänstefolk.
De la Gardie själf hade personlig
erfarenhet både af etiketten och dess
frånvaro. Hans första audiens ägde rum
med ali vederbörlig högtidlighet under
införande af grefve de Canillas,
»1’introduc-teur des ambassadeurs», som gjorde de
reglementerade nigningarna inför
konungen m. m. En bjärt motsats härtill
bildade afskedsaudiensen. Under sitt
ettåriga vistande i Madrid hade det svenska
sändebudet förvärfvat många vänner inom
den spanska högadeln. Han var äfven
personligen väl tagen af konung
Ferdinand, som vid många tillfällen synes
hafva visat honom särskild
uppmärksamhet. De la Gardie hade från Karl XIII
öfverlämnat serafimerorden till Ferdinand
VII, hvilket synbarligen smickrat honom.
Han bar ständigt denna dekoration jämte
de spanska ordnarne. Af utländska
ministrar var De la Gardie den ende, som
fått den äran att sitta vid konungens
bord, och han hade t. o. m. fått visa
sig med betäckt hufvud någon gång i
konungens närvaro, hvilket allt, enligt
hans egen uppgift, ej undgått att väcka
afund.
Vi låna nu De la Gardies egna
ord för skildringen af afskedsaudiensen
Ferdinand VII.
hos konung Ferdinand. Genom något
förbiseende af ceremonimästaren, grefve
de Canillas, befann sig konungen afklädd,
då De la Gardie på utsatt timma före
middagen infann sig på slottet; och i
stället för »l’introducteur des
ambassadeurs», träffade det svenska sändebudet
endast en kammartjänare.
Denne, berättar De la Gardie, gjorde
å konungens vägnar en mängd ursäkter
och sade: »Konungen har befallt mig att
fråga, om Ni vill träffa honom utan
ceremoni, eller om Ni fordrar, att det
sker i stor gala. Jag svarade, att det
sätt som bäst passade H. M:t, alltid
skulle för mig vara det angenämaste.
Han återgick med detta svar, och en
moment efteråt blef jag införd i ett helt
litet kabinett, där konungen redan vid
dörren mottog mig på det mest aimabla
sätt. Han var helt oklädd, tog mig i
handen, förde mig i inre rummet, gjorde
mig tusen ursäkter öfver sin glömska,
sin kostym och sättet, hvarpå han
mottog en främmande minister. Och
säkerligen har ingen främmande minister på
det sättet blifvit mottagen af en kung i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
