Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Spansk grandezza. Af Elof Tegnér. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
elof tegnér.
Spanien, där etiketten i sådana fall är
strängare än annorstädes. H. M:t var
klädd i tofflor, vida lärftspantalonger,
utan halsduk och endast en liten hvit
tröja utanpå skjortan. Sedan jag en
halftimma varit ensam med konungen, som
sagt mig de artigaste saker, försäkrat
mig om sin vänskap och sin önskan att
här se mig åter . . . frågade jag, hvarest
och när H. M:t tillät mig att presentera
legationssekreteraren Lorichs» (såsom
char-gé d’affaires under ministerns frånvaro).
Konungen svarade: »Därpå tänkte jag
ej: en sådan audiens som denna passar
ej utan mellan goda vänner. Tror ni,
att jag kan taga mot er sekreterare, klädd
så här?»
De la Gardies svar var värdigt
hofmännen från 1’ancien régime. Han
svarade: »Le roi d’Espagne est toujours
bien vëtu, quand il lui plait de recevoir
du monde.» För Lorichs kunde det
endast vara så mycket mera smickrande
att blifva mottagen på ett sätt, »que V.
M. a daigné appeler amicale.»
Legationssekreteraren blef också mottagen
»sans cérémonie.»
Ferdinand VII visar sig här, som man
finner, afklädd ali grandezza, men är
nästan älskvärdare i tofflor och nattröja,
än då han visar sig vid
»besomano»-ceremonien eller vid utdelandet af
rättigheten till en nyutnämnd grand af
Spanien att vara »cubierto.» Äfven en dylik
ceremoni, hållen i full öfverensstämmelse
med urgamla bruk, hade nämligen De
la Gardie bevistat och noga beskrifvit.
Samma blandning af för mycket och
för litet i etikettsväg mötte äfven i
um-gängeslifvet i den spanska hufvudstadens
allra högsta kretsar. Den svenske
envoyén, som, i fall Sverige haft några
»gränder», väl skulle ha räknats till dem,
och som äfven kunde skryta af kunglig
härstamning, om ock endast på
sido-linien, blef en nästan daglig gäst hos
hertigen af Frias, markisen af Villafranca
(af huset Medina Sidonia), grefvinnan af
Benavente, änka efter hertigen af Ossuna
m. fl. Denna sistnämda innehade fem
grandezzor på en gång, och
härstammade från det af påfven Alexander VI
grundade huset Gandia. Den största
gästfrihet var rådande i dessa förnäma
hus; men umgängeslifvets seder voro icke
de, som De la Gardie kände från den kopia
af hofvet i Versailles, hvilken Gustaf III
infört till Sverige. Att officerare, iklädda
uniformssyrtuter, på baler i societeten
spelade kort med damerna med cigarr i
munnen, fann han vara underliga
»fasoner»; ännu mera, att en och annan bland
damerna rökte cigarr. »Då de märkte
mig», säger han, »smögo de likväl undan
cigarrerna.» Han tillägger: »Den
spanska artigheten mot damerna är nu mera
i språket än i deras sätt att vara; och
herrarna hafva så mycket mera orätt,
som damerna här äro charmanta och
lika aimabla som vackra.»
Sedan gammalt en damernas riddare
och själf med sitt ståtliga yttre väl ägnad
att förvärfva deras ynnest, återkommer
De la Gardie ofta till loford öfver den
kvinnliga delen af den spanska
aristokratien. Han fann damerna ojämförligt
mera bildade och intresserade för
allmänna frågor än männen, och därjämte
»oändligen aimabla och vackra, af den
skönaste växt och i en beständig strid
mellan den yttersta grad af bigotteri och
det största koketteri.» »En spansk dam»,
sade en gång en vacker fru till honom,
»skulle .snarare förlåta sig själf en
otrohet mot sin make, t. o. m. att hafva
svikit sin älskare, än att hafva
försummat en mässa.» Med den äktenskapliga
troheten synes det hafva varit klent be
ställdt; men den skildring, som lämnas
af Spaniens gränder i början af detta
århundrade, torde förklara saken.
Till figuren liknande dvärgar, voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
