Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sergel-porträtt. Af Georg Göthe. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
georg göthe.
löshet, då han uttrycker sin glädje öfver
lärjungens framgångar och sitt hopp om
hans framtid. »Fortsätt som ni börjat»,
skrifver han, »och ni skall långt
öfverträffa mig, utan att det därför skall kosta
er stor ansträngning.» Och då Byström
1812 hemsändt sin »Bacchant», skrifver
Sergel: »Jag har kännt glädjetårar i
ögonen vid att se min lärjunge vara min
mästare.»
Men på samma gång var han
mycket själfständig, till och med stolt —
den dryge Reuterholm brukade tala om
»vår kräfstinne Sergel» —, och han var
medveten om sitt konstnärsvärde.
Ett bref, som han skref till Tham
den 23 mars 1812, belyser rätt lifligt
denna sida i hans väsen.
Förhållandet vår det, att Sergel redan
1800 hade blifvit erbjuden adelskapet;
men han hade då afböjt detta,
antecknar Fredenheim i sin dagbok, och i
stället blott anhållit »att få presidera för
ciseluren af Gustaf III:s statue.»
Emellertid, då stöden aftäcktes 1808, mottog
Sergel denna hedersbetygelse, och tog
äfven år 1811 introduktion på
riddarhuset. Detta åter gaf hans vän Tham
anledning att föreslå honom, att de
skulle mötas vid riksdagen 1812 i
Örebro, och att Sergel skulle deltaga
däri som riksdagsman. Men då blef
gubben Sergel ifrig och svarade: »Jag
vill för ingen del förlora min tid
såsom riksdagsman, ty jag förstår mig ej
alis på politiken. Jag skulle kunna säga
min mening, om man diskuterade om
konsterna, men icke, då det är fråga om
statssaker. Skomakare btif vid din läst!
Min atelier, se där min riksdagssal. Jag
är en passabel skulptör, och jag stannar
därvid till min död. Konungen kan adla,
men han kan icke förläna de kunskaper,
som behöfvas för en riksdagsman. Och,
ärade vän, jag blandar mig aldrig i
affärer, då jag icke är fullt öfvertygad om
min förmåga att sköta dem. Ingen i
hela världen är känsligare än jag för en
dylik mystifikation. Alltså kommer ni
icke att se mig i Örebro eller på
Ridderskapets och Adelns blåa bänkar. Jag
har i hela mitt lif ägt en ädlings
sinnelag, ehuru jag icke varit adlad, en titel,
som jag emottagit endast för min sons.
skull, troende mig därigenom kunna vara.
honom nyttig. För mig är denna titel
obehöflig eller, för att tala rent ut, utan
värde. Det är endast på grund af
Rot-hoffs råd som jag för ett par år sedan
tog introduktion på riddarhuset.»
Jag sade slutligen, att Sergel var en
olärd man, men på samma gång både
genom anlag och utveckling mycket
intelligent. Hans skolbildning var skäligen
skral. »Jag begynte mina studier», säger
han i själfbicgrafien, »i Tyska Scholen,
hvilka fortsattes under en vid namn Turen,
som var skickelig Botanicus. Franskan
lärdes af Rector Angulin vid Franska
Scholan; under Prosector Hedin afhörde
jag flere lektioner uti anatomien.» Och
detta var allt.
Det är med en djup suck för egen
del som han, i bref till Tham 1805,
försäkrar, att han »vill göra allt hvad i hans
förmåga står för att förskaffa sin son den
uppfostran, som han själf gått miste om.»
leke dess mindre tog hans naturliga
intelligens alltmera ut sin rätt med åren.
och under det intima umgänget med en
hel mängd högt bildade män och kvinnor.
Marianne Ehrenström, som kände Sergel
rätt väl, yttrar, att han »var ett
öfverlägset hufvud och passionerad för
vetenskaperna, belles-lettres, poesi och musik.»
Han intresserade sig lifligt för C. A.
Ehrensvärds konstfilosofiska, liksom för
Thams arkeologiskt-historiska studier.
Hos Abildgaard, sin värd i Köpenhamn
1797, beundrar han icke blott den
konstnärliga talangen utan äfven det, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
