Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Litteratur. Gustaf Fröding. Af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf fröding.
i
469
tåren liknar där sina ungdomsillusioner vid
ett berg, högt som Gaurisankar, nämligen
för att få rim på tankar; och från denna
höjd har han störtat hufvudstupa ner i
verkligheten. Efter fallet har han känt sig
tämligen rådbråkad, och den kris, som följde,
har för alltid gifvit hans på ytan lätta och
fladdrande lynne en mörk bottenfärg. En
stor del af dikterna i »Guitarr och
drag-harmonika» torde också vara runna ur
stämningar från denna tid, särskildt de som
sam-manfördts i afdelningen »Griller och
grubblerier». Från och med nu har alltså hans
stämningslif ett centrum, möjligt att taga
till utgångspunkt för en poetisk produktion.
Vid denna tidpunkt inträffa två viktiga
moment i hans lif. För det första får han i
Heidenstams genombrott den yttre impuls till
att dikta, som för hans något indolenta
natur synes hafva varit nödvändig; för det
andra får han ett arf, som tillåter honom
att under ett par år sköta sin helsa i
Tyskland och Norge, ty naturligtvis har han
under årens lopp lyckats förvärfva en del
neurasteni, och som sätter honom i tillfälle
att en tid bortåt dikta ostörd af materiella
omsorger. Resultatet blef en rik och
mångskiftande — måhända väl mångskiftande
— poetisk produktion, som våren 1891
utmynnade i debutarbetet » Guitarr och
drag-harmonika», hvaraf hösten 1893 utkom en
andra upplaga. Våren 1894 följde »Nya
dikter».
Det är icke troligt, att Fröding ännu
är fullt färdig; men i dessa båda
diktsamlingar står han dock för oss med tydliga
konturer som en vek, uppsluppen och
melankolisk poet, hvars mest påfallande
egendomlighet, i synnerhet till en början, var
gåfvan att tala med många tungor. Hans
dikt gör ströfpartier i alla riktningar; men
lika säkert som en boll på en gummisnodd
kommer tillbaka till handen, som kastat
den, lika säkert vänder hans maroderande
sångmö gång på gång tillbaka till
högkvarteret, där ett vekt svårmod har sitt
ständiga residens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
