Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vår första dagliga tidning. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår första dagliga tidning.
3
ton säger Eh bien, Messieurs, que voules
Vous si ce n’est pas un cheval d’après
nature, c’est toujours un cheval de gout.»
Skönlitteraturen representeras af en
mängd insända verser. Dessa voro
under tiden före revolutionen af
hufvudsakligen politiskt innehåll; här
sammandrabbade partierna uti mindre fäktningar,
medan de större utkämpades i de tyngre
prosauppsatserna. Efter den 19 augusti
utbytes denna, vanligen ytterst tarfliga
poesi mot en annan, men knappast bättre;
man möter strofer, där smicker för Gustaf
III frodas på det mest osmakliga sätt.
Det inskränktes nu ej längre till de öfliga
rökverken på alla kungliga personers
namns- och födelsedagar och vid
årsskiftet, utan man finner ständigt denna kör
af rimmare sådana som en Flintberg, en
Simming o. s. v. Redan 1770 heter det
ock i ett »epigram öfwer wår Tids usla
Poeter, Gratulanterna i Dagligt Allehanda
icke förgätandes»:
Det Franska Snillets öde war,
En enda Chapelain at äga;
Men jag kan trygt åt Lärda Werlden säga,
at Stockholm öfwer Femti har.»
Stundom händer väl, att äfven någon
strof af en bättre skald (t. ex. Bergklint)
infördes, och Bellman har författat talrika
i Allehanda tryckta tillfällighetsverser,
men i regeln äro dessa rimmerier ytterst
tarfliga. Med undantag af ett och annat
epigram och någon alldeles betydelselös
opposition mot »låga» uttryck fingo
poeterna i ro drifva sitt ofog, till dess en
vacker dag ingen mindre än Kellgren
uppträdde i Allehanda (våren 1778) och
slog ned på »rimkräken» med en
kvickhet och en stilistisk talang, som genast
ställde honom framom alla andra
publicister, men ock med ett ungdomligt
öfversitteri, som han sedan hade svårt att
frigöra sig från. Man skulle kunna med
fog anmärka, att Kellgren fäster sig äfven
han hufvudsakligen vid småsaker, men
hans ord äro, det märker man godt, födda
af en verklig harm och vämjelse vid
ynkligheten. Så vann Kellgren sina
kritiska sporrar i Dagligt Allehanda, och
det finns vissa skäl, som tala för, att han
vid denna tid, innan han fått sitt eget
organ i Stockholms Posten, begagnat
Allehanda såsom sådant.
Åtskilliga drag till samtidens historia
skulle kunna framdragas ur de insända
uppsatserna. En anonym prisar Karl
XI:s sparsamhet och får därvid tillfälle
att berätta, hurusom 12 lass sidentyger
konfiskerats, men sedan utdelats inom
hofvet och operan; en annan meddelar
följande beräkning öfver det dåtida, af
goodtempleriet oberörda Sveriges
brännvinskonsumtion: »Efter Allmän uträkning
befinnes i Swea Rike, 2 och en half
Million Menniskior, man upptager allenast,
oaktadt Barn om 6 à 10 år redan supa
Brännewin, 1 Million menniskor, som hwar
dag i det minsta räknat, utsupa et halft
qwarter & c.* til Man som utgör 62500
Kannor om dagen». Författaren, som
drefs af nationalekonomiskt intresse och
ej af moraliskt, slutar med att framhålla
att utaf den till brännvinsbränning använda
spannmålen bortåt en half million
personer kunde haft sin föda.
Vidare meddelas recept mot
vattuskräck och andra åkommor eller upplyses
det, att en utpuffad »Wunder Cron
Es-sence», som skulle hjälpa för lungsot,
kolik, utslag o. s. v., var »i nära
släktskap med Hwita plåstret»; man beskärmar
sig öfver en präst, som påträffats
sysselsatt med kortspel på långfredagen; man
opponerar sig mot maskerader, med
anledning af att en mamsell Lillström hastigt
aflidit på en sådan; man klagar öfver
oväsen vid riksdagens afslutning 1770
o. s. v. Vi kunna ej längre följa
insän-darne på deras ströftåg inom olika om-
* = etcetera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
