Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Från yttersta Östern. Kinesiska dikter öfversatta till portugisiskan af Antonis Feijó. Öfversättning af Göran Björkman
- Skeppet i fjärran. (Efter Su-Tong-Pó)
- Fiskaren. (Efter Li-Taï-Pé)
- Den röda blomman. (Efter Li-Taï-Pé)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Siö
från yttersta östern.
Därför kastar jag nu ut i hafvet en lilja:
hon, den döda, af vinden till galejan blir förd —
tänk, henne skall snart intet från min längtans
mål skilja . . .
Men jag sjunger och gråter, sjunger af ingen hörd.
*
fiskaren.
(Efter Li-Tai-Pé.)
Snön från de runda kullarne har flytt.
Sin doft kring nejden plommonträden sprida.
Till guld syns hvarje videblad förbytt,
och silfverstrålar öfver vattnen glida.
Det är den stund af vemodsdräktig ro,
då fjäriln efter dagens irrfärd flyger
till någon blomma, där han tar sitt bo,
och till hvars hjärta han sitt hufvud smyger.
Fiskarn ur vattnet upptar sina nät,
där öfver båtens kant han fram sig böjer.
Och sjön, hvars yta nyss låg jämn och slät,
hans verksamhet med runda ringlar röjer.
Då kommer för hans tanke hennes bild,
som ömt såg honom sig till fisket laga,
ljuf likt en svala, som från faror skild,
i bot ser maken efter flygdjur jaga.
Och hennes bild, där hon i fönstret stod,
gör, att han ej ett ögonblick vill rasta,
förr’n fångsten honom syns tillräckligt god:
då skall likt svalans make hem han hasta!
*
pen röda blomman.
(Efter Li-Tai-Pé.)
Vid fönstret med mitt broderi jag satt;
en hvit tulpan just fram på duken trädde.
Då stack jag mig, och se, i rödt sig klädde
min blomma, åt hvars snöglans jag mig gladt.
Jag vet ej hur, men jag på honom tänkte,
som drog mot upprorsmännen, full af mod;
det var, som om jag gjutas sett hans blod . .
Och tänk, i gråt sig mina ögon dränkte.
Se’n hörde dån af hofslag jag mig nå:
en stridshästs närhet trodde jag mig ana
och reste mig att stolt långs vägen spana . . .
Det var mitt hjärta, jag så hårdt hört slå.
I tankar sjönk jag åter ned vid fönstret,
och stygn för stygn min nål ånyo gick.
Men allt som broderi’t jag färdigt fick,
strödde jag tårepärlor öfver mönstret.
Göran Björkman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 29 21:52:33 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1894/0566.html
