Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Litteratur. Harald Höffding. Af Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harald höffding.
581
ning utvalda, hvilka icke blott ställt sig
inför ett ideelt mål, utan ock med
skicklighet och framgång förmå arbeta på dettas
förverkligande och lämna spår efter sig på
de vägar, där de framgå. För att förklara
den ställning såsom en bland de
inflytelserika och uppburna andarna i Nordens
samtida andliga lif, som Höffding intager, är
det emellertid af nöden att utöfver den
teoretiska skicklighet och den nobelt
humana, från alla falska tillsatser befriade
vederhäftighet, som kännetecka honom, taga
hänsyn till själfva arten af den vetenskap,
för hvilken Höffding är en målsman. Detta
så oundgängliga lillarbete, som
specialvetenskapernas idkare måste göra till
hufvudsak, lägger i regeln, just genom sin
begränsning, hinder i vägen för ett direkt
inflytande på människornas allmänna
lifsuppfattning. Annorlunda förhåller det sig
med filosofens arbete, förutsatt
naturligtvis att han är af den rätta daningen. Denne
vill ytterst bjuda på en totaluppfattning af
verkligheten, och en sådan har en viss makt
att direkt inverka på och bestämma en
människas inre och yttre lif. Liksom till
ersättning för den potenserade
problematiskhet, som alltid måste komma att
utmärka den filosofiska världsåsikten, är då
denna af en art stegrad effektivitet i
förhållande till människans lif i det hela.
Höffding är nu visserligen icke den, som
föraktar det vetenskapliga lillarbetet — se
exempelvis hans 1889 utgifna Filosofiske
Undersögelser —, men detaljerna stå icke
skymmande i vägen för hans till
universa-litet tenderande storsyn på tingen, utan
ingå som momenter i den totalvy, han i
egenskap af filosof ytterst tillsträfvar.
Någon i digert band särskildt utförd
världsåskådning har Höffding visserligen ännu
ej presterat, men nog finnes det
antydningar till en dylik i hans skrifter. En
sådan är exempelvis hans åsikt om
verkligheten såsom en lagbunden
utvecklingsordning, »i hvilken vi med alle vore
Ön-sker og Sorger ere indvævede saaledes, at
dens Love ere vort Livs Love». Och
lifvet i alla dess former, är icke just det
från Höffdings sida omfattadt med en art
oförmedlad allkärlek, oförmedlad i den
meningen, att den icke behöfver skåda
sitt föremål i någon
sub-specie-æternita-tis-belysning för att finna det godt nog,
utan nöjer sig med dess eget immanenta
värde? Detta, att resignera under det
gifna, sådant det är, men på samma gång
vara viss om, att det verkar vardefulla
krafter i tillvaron och tro på idealens makt
att, trots allt, möjliggöra utvecklingen af
det humanitetsrike, hvilket för Höffding
står som den högsta etiska idéen, är ett
karakteristiskt innehåll i den höffdingska
tankekretsen. Men, som sagdt, Höffding
verkar med dubbla maktmedel. Ur hans
arbeten hämtar man psykologisk, etisk och
filosofisk lifskännedom, men han gifver ock
genom makten af själfva sin personlighet
ett föredöme af den art, inför hvilken
meningarnas strid förstummas.
Hvarför dock just nu om Harald
Höffding? Anledningen är, att det nu
föreligger en biografi öfver honom, hvarur
läsaren tvifvelsutan med intresse skall
mottaga några data, som gifva en liten inblick
i hans lifsöden. Biografien är författad af
den andre samtida professorn i filosofi vid
Köpenhamns universitet, den äfven hos oss
välbekante Kristian Kroman, och
förekommer i Dansk biografisk Lexikon, udg. af
C. F. Bricka, H. 59, 1894. Det följande
är till största delen hämtadt ur
Höffding-biografien i detta omfattande verk.
Höffding är köpenhamnsbarn och född
den 11 mars 1843. Hans fader var
grosshandlaren Niels Frederik Höffding, modern
Marthe Erasmine Gjellerup, en faster till
den kände ärftlighetsmoralisten och skalden,
hvilken för några år sedan på ett så
osten-tativt sätt uppsade sin mästare Georg
Brandes tro och lydnad. Sin skolbildning
förvärfvade Höffding i Metropolitanskolan i
Köpenhamn. Studieintresset var under
denna tid hufvudsakligen koncentreradt på
grekiska och historia. Men äfven ett starkt
religiöst intresse lefde hos honom, och då
han 1861 tagit studentexamen, beslöt han
att ägna sig åt teologien och blifva präst.
Han blef ock teologie kandidat 1865.
Präst skulle han däremot icke blifva.
Under sina teologiska studier hade han
nämligen blifvit mäktigt påverkad af den
väldige prästvedersakaren Sören Kierkegaards
skrifter*. Det var ock under denna tid
som Rasmus Nielsen förde sin kamp mot
teologien som vetenskap och »med en
Agitators Udholdenhed bankede den Sætning
* Jfr Höffdings Sören Kierkegaard som
Filosof, 1892. Inledningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
