Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Från Goethes värld. Af Ellen Key. Gartenhaus-tiden. Med 6 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EI,LEN KEY.
rona, hvilken i november 1776 sjöng
första gången i Weimar och eröfrade
alla — utom fru v. Stein. Corona, som
var dotter af en musikus, hade utmärkta
musikaliska färdigheter: hon var artist på
piano och guitarr, komponerade och
sjöng med behag; var framstående som
skådespelerska och målarinna med talang;
därtill hade hon omfattande
språkkunskaper och stor beläsenhet. Konstnär
på alla områden, där fru v. Stein blott
var dilettant, hade Corona däremot icke
Corona Schroeter. Pastellmålning i storhertigliga
biblioteket i Weimar. Antagligen själfporträtt.
den tidens lätta artistseder. Hennes ädla,
kvinnliga värdighet skaffade henne
tvärtom i Weimar allmän aktning, isynnerhet
när det blef kändt, att den genast
förälskade Karl August fann henne »lika
marmorkall som marmorskön».
Goethe skref strax från Leipzig till
fru v. Stein, att Corona var en ängel,
och att han önskade till Gud, han kunde
få en sådan hustru, »men», tillägger han,
»hon är icke nog lik dig.» Corona, som
var något mer än ett år yngre än Goethe,
hade mycket af hvad han själf till
öfverflöd ägde; men den sju år äldre fru v.
Stein hade däremot hvad han aldrig förr
mött hos de unga flickor han ägnat sin
kärlek, den utvecklade kvinnans
sammansatta och rika själslif. Hon besatt
därjämte, hvad Goethe kände sig behöfva,
den måttfulla, visa själfbehärskningen.
Här gaf Goethe ej blott, han var äfven
i andligt afseende mottagande, och när
Goethe i prinsessan Leonora tecknar
Charlotte von Steins personlighet — han
skrifver ofta: i dag har jag varit samman
med dig hela dagen, ty jag har arbetat
på Tasso — är det icke blott älskarens
vittnesbörd man har för likheten.
Också Goethes besinningsfulle vän Knebel
samt andra samtida vitsorda fru v. Steins
klara förstånd, visserligen utan entusiasm
men med värme för andliga ting; hennes
lättrörda känslighet, hennes lifliga
uppfattning, hennes vakna vetgirighet,
hennes fina takt, hennes rättframma, enkla,
måttfulla behag, där intet var »för lätt,
för tungt eller för fritt».
Men dock blef den så mycket yngre,
skönare och rikare begåfvade Corona en
farlig medtäflerska, och en som därtill
ständigt sammanföres med Goethe genom
teatern, där de mot hvarandra spela
hufvudrolerna i hans dramer, som
uppfördes
Auf Höhen Ettersburgs, in Tiefurts Thal,
Im leichten Zelt, auf Teppichen der Pracht
Und unter dem Gewölb’ der hohen Nacht . . .
Gladare dagar upplefde Goethe ej i
Weimar, än när amatörtruppen, med
matsäck och vin, begaf sig ut om
som-marmorgnarne till dessa repetitioner och
representationer, under hvilka man åt
frukost och middag i fria luften — vid
Ettersburg lär ännu den bok stå, under
hvars löfhvalf man slog sig ned och i
hvars bark »truppen» ristat sina namn
— och där man sedan spelade antingen
inomhus eller på den af bokskogen bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
